Den biologisk mångfalden i Sverige är under allt större press. I åkerlandskapet, det odlingslandskap som domineras av åkermark, är orsaken ett alltmer likartat landskap och en omfattande användning av insatsmedel så som handelsgödsel och växtskyddsmedel. Livsviktiga pollinerare minskar och flertalet av de fågelarter som lever i detta landskap har haft betydande minskningar de senaste decennierna. Ett exempel är sånglärkan där tre av fyra fåglar försvunnit de senaste 40 åren.
En stor del av tillbakagången av arter och den mångfald som finns i åkerlandskapet är kopplat till försvinnandet av diken, åkerholmar, flyttblock och åkerrenar. Flera av dessa strukturer läggs igen eller tas bort för att göra brukandet mer rationellt. Detta i kombination med att de områden som finns kvar är starkt påverkade av den stora näringstillgången som användandet av handelsgödsel medfört har skapat ett landskap som blir alltmer ensartat.
Uppsala universitet är genom stiftelsen Uppsala Akademiförvaltning Sveriges största enskilda jordbruksförvaltare. Totalt förvaltar universitet över 15 000 hektar mark som ägs av stiftelsen Uppsala Akademiförvaltning. Styrningen av Uppsala Akademiförvaltning sker genom en styrelse som utses av Uppsala universitets konsistorium och där universitetets rektor och universitetsdirektör ingår.
I egenskap av Sveriges största markförvaltare har universitetet ett stort ansvar och framförallt en stor möjlighet att vara en del av lösningen för att vända negativa trender för pollinerare och fågelpopulationer. Sorgligt nog gör Uppsala universitet mycket lite i dag för att bidra till att vända trenderna och det mångfaldsfrämjande arbete som görs utförs av enskilda intresserade lantbrukare som arrenderar stiftelsens mark.
På Uppsala Akademiförvaltnings hemsida står att läsa att förvaltningens mål är att ”Akademiförvaltningen bedriver en aktiv kapitalförvaltning vars yttersta syfte är att stärka forskningen vid Uppsala universitet”. Det är anmärkningsvärt att en så pass stor aktör som Uppsala universitet helt alienerar sig från situationen för den biologiska mångfalden och det egna ansvaret. Att uppdraget endast fokuserar på att skapa inkomster för universitet känns föråldrat. Detta förstärks ytterligare av det faktum att Uppsala Akademiförvaltning själva inte brukar dessa 15 000 hektar utan utarrenderar dem till lantbrukare som därigenom är de som skapar universitets vinst.
Samtidigt finns i detta system en uppenbar möjlighet för Uppsala universitet att i stället för att bara tänka fritt faktiskt tänka rätt ur hållbarhetens alla tre delar: miljömässigt, socialt och ekonomiskt. Det mest uppenbara skulle var att i likhet med till exempel Lantmännens koncept Klimat och Natur låta en del av vinsten investeras i obligatoriska mångfaldsfrämjande åtgärder hos arrendatorerna. Det kan vara åtgärder som lärkrutor, blomsådda remsor, skalbaggsåsar eller gödsel och växtskyddsmedelsfria zoner mot vattendrag.
Det är dags för Uppsala universitet och dess rektor Eva Åkesson och universitetsdirektör Caroline Sjöberg i egenskap av styrelsemedlemmar i Uppsala Akademiförvaltning att ta ansvar och vara en del i att vända de negativa trenderna för fåglar och biologisk mångfald i åkerlandskapet. Uppsala universitetet måste ta fram en åtgärdsplan där det tydliggörs hur man, tillsammans med sina arrendatorer, ska vara en föregångare för att öka jordbrukets hållbarhet. UOF Upplands fågelskådare har kunskap och är mer än gärna med och bidrar i detta arbete.