I en enkät före valet frågade vi riksdagspartierna om de ansåg att det behövs ny lagstiftning mot mobbning. Socialdemokraterna svarade att det inte hade några egna förslag utan förväntade sig att alliansregeringen skulle återkomma med förslag. Sedan dess har S bildat en ny regering och genom den så kallade Decemberöverenskommelsen undvikit extra val.
Man kunde förväntat sig att den nya regeringen skulle ta tag i frågan. Men nej. Arbetsrätt och psykosocial arbetsmiljö lyser med sin frånvaro. Mobbning tillhör tydligen inte de frågor som är aktuella för blocköverskridande samarbete. Det är en samhällsfråga som tyvärr i stor utsträckning fortfarande förnekas i Sverige.
En uppföljning av enkäten i form av en tvärpolitisk konferens ägde nyligen rum i EU-parlamentet i Bryssel med EU-parlamentariker Olle Ludvigsson (S) som sponsor. Den syftade till att belysa problemet med mobbning i arbetslivet i Sverige och att lyfta fram problemet i ett EU-sammanhang. Sverige har en hel del att lära från andra EU-länder.
Anna Odells film ”Återträffen” kan ses som väckarklocka mot mobbning. En annan var journalisten Marciej Zarembas uppmärksammade artikelserie i DN om mobbning i svenskt arbetsliv.
Artiklarna innehöll beskrivningar av mobbningsoffer som i många fall visar symptom på post-traumatisk stress, samma symptom som hos krigs- och tortyrskadade.
I boken ”Bakom leendet” (Carlssons förlag) beskriver bildläraren Börje Eriksson sina och andras erfarenheter av mobbning i arbetslivet. Boken innehåller också en genomgång av debatten om den bristfälliga lagstiftningen mot mobbning.
Om detta inte är tillräckligt har vi domen i det så kallade Krokomfallet i vintras då två chefer i Krokoms kommun i Jämtland dömdes för att ha brutit mot arbetsmiljölagen och vållat en anställds självmord. Däremot gick arbetsgivaren, kommunen, fri och något skadestånd till de efterlevande har ännu inte dömts ut. Domen har överklagats.
Enligt den senaste arbetsmiljöundersökningen (2013), upplever 9 procent av alla anställda i Sverige, män och kvinnor, att de blivit utsatta för personlig förföljelse av chefer eller arbetskamratet under de senaste tolv månaderna. Det är en siffra som inte förändrats nämnvärt sedan undersökningen först genomfördes för cirka 25 år sedan.
Mobbning verkar strukturellt rotad i svensk arbetsmarknad. Den kan drabba vem som helst på alla typer av arbetsplatser. Effekterna för offret är förödande. Processen börjar med ett utpekande, eskalerar till systematiska kränkningar, fortsätter med utfrysning och slutar ofta med utslagning från arbetsplatsen, sjukdom och förtidspensionering. I värsta fall slutar mobbning som i Krokom med självmord. Det personliga lidandet kan inte mätas.
Man behöver inte vara ekonom för att ana vilka oerhörda företagsekonomiska och samhällekonomiska kostnader som mobbningen förorsakar. Produktionsbortfallet kan grovt räknat uppskattas till tiotals miljarder kr. Därtill kommer en rad indirekta kostnader på kort och lång sikt.
Som bakgrund till frågorna i enkäten nämnde vi att Arbetsmiljöverket under årens lopp fått minskade anslag och att antalet arbetsmiljöinspektörer minskat, vilket placerar Sverige under den internationella normen. Den förra regeringen beslöt 2007 att sänka de statliga anslagen till Arbetsmiljöverket i syfte att effektivisera verket.
Som framgick av konferensen i Bryssel har verket i dag varken mandat eller resurser att utreda enskilda mobbningsfall. Arbetsmiljöverket håller för närvarande på att se över sin föreskrift från 1993 om kränkande särbehandling i arbetslivet och skickade i september ut ett förslag till en ny föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö. Frågan är om det räcker om lagstiftningen i övrigt förblir oförändrad.
Svar på enkäten inkom från samtliga partier med undantag av Sverigedemokraterna. Det kan direkt konstateras att knappast något parti lyfte fram mobbningen i arbetslivet i sina handlingsprogram inför valet.
Mera konkret föreslog S 100 miljoner kronor mer till Arbetsmiljöverket över ett år, vilket skulle kompensera resursneddragningen under alliansregeringen. MP och V föreslog anslagsökningar på 160 respektive 60 miljoner till Arbetsmiljöverket, i det förstnämnda fallet över en fyraårsperiod.
Några anslagsökningar till Arbetsmiljöverket var inte att vänta från allianspartierna. De var rörande eniga om att verket är på väg att effektivisera sitt arbete och att det därför inte behövs någon resursförstärkning av verket.
Med tanke på den komplicerade problembilden undrade vi i enkäten om partierna var beredda att verka för en statlig översyn av lagstiftningen mot mobbning. De enda partier som klart ställde sig bakom detta krav var V och C, som båda anser att det behövs ny lagstiftning. Båda partierna vill täppa till luckorna i nuvarande arbetsmiljö- och diskrimineringslagar.
Mobbning är en tvärpolitisk fråga. Vi tror att det krävs samarbete över parti- och blockgränserna för att täppa till luckorna i nuvarande lagstiftning.
En översyn av vår lagstiftning är antagligen något som vårt EU-medlemskap kräver av oss. Sverige som tidigare varit ett föregångsland anses av forskare ha kommit på efterkälken jämfört med andra EU-länder vad gäller att förhindra och beivra mobbning.
Den nya lagstiftningen i till exempel Belgien har infört precisa företagsinterna regler för att förhindra och lösa mobbningsfall innan de hinner utvecklas till utslagning från arbetsmarknaden och leda till mental ohälsa. Man får också räkna med att EU under 2015 kommer att se över behovet av en harmonisering av lagstiftningen inom EU.
I Sverige finns en tendens att betrakta mobbning i arbetslivet som en fråga som bäst löses i kollektivförhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Mobbning skiljer sig dock från till exempel löne- och jämställdhetsfrågor eftersom den drabbar enskilda individer. Ytterst handlar det om mänsklig värdighet och rätt till arbete utan risk att drabbas av utfrysning, utslagning och psykisk ohälsa.
Mose Apelblat, frilansskribent och f d EU-tjänsteman
Per Borgå, med dr, psykiatriker
Mats Jonsson, präst och ordförande i Organisationen Mot Mobbning (OMM)
Hanne Widemar, ekonom och personalvetare