Fler börjar mördas under protesterna i Iran efter 22-åriga Mahsa Aminis död. Demonstrationerna som började som en protest mot den påtvingade slöjan riktar sig mot grundpelarna av den islamiska regimen. Att det handlar om en regim som består av mördare börjar bli alltmer uppenbart för omvärlden och i Sverige börjar man bli självkritisk. Intresset och blickarna vänds mot landets tidigare utrikesminister Ann Linde och hur hon bar hijab under sitt besök i Iran.
Ingen tänker på att det ändå var ett regeringsbeslut som låg bakom Sveriges besök i Iran och vilka krav delegaterna skulle gå med på. Att Ann Linde får bli centralfigur i kritiken är exempel på en tradition inom Socialdemokraterna där männen försvinner och ensam kvinna får bli ansiktet utåt.
Många minns hur det var Anna Lindh som fick skulden för de avvisade egyptierna trots att det var Thomas Bodström, Göran Persson och Pär Nuder som var delaktiga i beslutet.
I fallet med Iran handlar det också om män som kanske hade mer ansvar för regimvänliga besöket än just Ann Linde hade.
Det var 43 år sedan som den islamiska regimen tog makten i Iran. Ledaren Ayatolla Khomeini som efter många år i exil återvände till Iran fick vid sin ankomst tillbaka till landet frågan vad han kände för Iran. Hans svar var bestämt: "Ingenting."
Hans ärlighet manifesterades sedan i hur han har behandlat iranska folket och deras krav på frihet. Varje protest har slagits ner blodigt, så blodigt att begreppet folkmord ofta har nämnts i dessa sammanhang.
Det är inte första gången som människorna i Iran protesterar mot hijab och regimen. Medan dessa protester pågick besökte Irans utrikesminister Javad Zarif Sverige. Det varZarif som påstod att det inte finns några politiska fångar i Iran.
Det blev demonstrationer mot hans besök och en iransk kvinna lade sig framför Javd Zarifs bil och skapade en fördröjning i hans program för Sverigebesöket.
När Zarif till slut kom fram till regeringen skyndade Ardalan Shekarabi för att välkomna honom och skaka hans hand. Många iranier uttryckte sitt missnöje mot detta varpå Shekarabi svarade: ”Jag gör bara det som är bra för Sverige.” (Intervju Farhoudi Bijan 2016).
Men är det bäst för Sverige att gå emot det iranska folkets rop på frihet, önskan att kunna bestämma över sin egen kropp och sin egen klädsel? Mest av allt lät Ardalan Shekarabis svar i mina öron som eko av Khomeinis svar på vad han egentligen känner för Iran:"Ingenting."
Samtidigt minns iranier att det inte bara var Ann Linde som svek det iranska motståndet när hon bar slöja. Socialdemokratiska politiker som försöker bli ansiktet utåt i Sverige för iraniernas protester mot regimen var delaktiga i beslutet och kramade om mördarna när de kom till Sverige.
Det finns tusentals människor och kvinnor som har sagt nej till slöjan i Sverige. De kan bli protesternas ansikte utåt här hos oss. De behöver inte ha en "svensk" politiker som burit slöja eller någon som har kramat om iranska mördare, för att göra sina röster hörda. De behöver bli synliggjorda själva och få en sanna stöd från den svenska politiska ledningen.