På veckans möte i EU:s ministerråd har en EU-skatt diskuteras. Europeiska rådets ordförande har i ett kompromissförslag föreslagit att skatter ska kunna tas ut direkt av EU för att täcka budgethålet efter Storbritanniens medlemsavgift. Men varken en europeisk skatt på plastförpackningar eller att ge EU intäkter från utsläppshandel är rätt väg att gå.
EU-samarbetet är Sveriges viktigaste internationella samarbete. Genom gemensamma regler möjliggörs rörlighet för varor och människor i hela Europa. Det har gjort Sverige till ett rikare land, och många svenska jobb hänger på handeln med andra europeiska länder. I en mer osäker omvärld är Sverige beroende av starka samarbeten med demokratier i vårt närområde. Hoten från Rysslands och Kinas aggressiva utrikespolitik kan bäst mötas genom ett starkt, enat Europa. Svenska intressen försvaras bäst genom samarbeten med likasinnade länder. Samtidigt är det viktigt att fokus läggs på rätt saker, och att EU inte får befogenheter som sträcker sig längre än nödvändigt. Syftet med EU-samarbetet får inte bli att skapa en europeisk superstat, utan måste förbli att lösa gemensamma problem.
EU:s budget kan inte ligga på samma nivå när ett av de största medlemsländerna lämnar. I stället för att öka intäkterna behöver budgeten minska. EU måste anpassa sina åtaganden efter en mindre budget. Storbritannien betalade mer i EU-avgift än de fick i stöd från EU. Det finns många EU-länder, såsom Ungern, Polen och Grekland, som betalar in mindre än de får i EU-stöd. I stället för att föreslå skatter, bör de länder som gynnas mest av EU-stödet också ta ett större ansvar för att finansiera det. EU lägger fortfarande hundratals miljarder på ineffektiva jordbrukssubventioner, så nog finns det möjlighet att skära i budgeten framför att ta ut nya skatter.
Om Sverige går med på att ge EU beskattningsrätt finns inte heller något som tyder på att det kommer att sluta där. I Europaparlamentet finns gott om partier som vill öka EU:s befogenheter. Om EU får egna skatteintäkter finns ingen hejd på vad som kan föreslås härnäst. Tidigare har EU-kommissionen föreslagit skatter på finansiella transaktioner och digitala skatter. Det är skatter som skadar ekonomisk tillväxt och hämmar innovation. Att öppna för EU-skatter är som att öppna Pandoras ask. Vad händer om de föreslagna skatterna inte är tillräckliga för att finansiera budgeten? Eller om ett till medlemsland lämnar i framtiden? Tidigare förslag på skatter pekar på att det som följer kan vara betydligt värre.
EU-samarbetet måste fortsätta utvecklas för att kunna hantera sådana problem som bäst hanteras gemensamt. Men samarbetet får inte utvecklas till en federation där makten flyttas från medborgarna. Om EU börjar ta ut egna skatter kommer det öppna för att unionen driver igenom nya utgifter, finansierade med tillväxtskadliga skatter. Sverige måste säga nej till EU-skatter innan det är försent.