I dag på Världshungerdagen kommer 700 miljoner människor att lägga sig hungriga. Många av dem är själva bönder som producerar mat för andra. Sverige måste kraftigt öka stödet till livsmedelsproduktionen i fattiga länder och se till att all mat är rättvist producerad.
När det gäller hunger går utvecklingen i världen just nu åt fel håll. Dessutom i rask takt. Att detta är ett stort problem för mänskligheten aktualiserades i förra veckan då FN:s livsmedelsprogram, WFP, tilldelades Nobels fredspris för sitt arbete mot hungern i världen.
Mot bakgrund av coronapandemin räknar FN med att antalet akut hungriga i världen fördubblas i år till 265 miljoner. Många hundratals miljoner fler lider av kronisk undernäring. Vi står inför den värsta hungerkrisen på 50 år. Kvinnor och barn drabbas hårdast.
Hur hamnade vi här? Coronapandemin är den huvudsakliga orsaken till att situationen blivit så desperat just i år. Men krisen har också blottlagt hur sårbar den globala livsmedelsförsörjningen är. Den har tydligt visat att vi måste tänka till och ställa om så att alla i världen har en säker tillgång på mat, till vardag såväl som i kristid.
Hunger måste tacklas omedelbart, men också på längre sikt. Tre fjärdedelar av världens fattiga bor på landsbygden och är beroende av jordbruk för att överleva. I de allra fattigaste länderna är dessa småskaliga bönder centrala för den lokala livsmedelsförsörjningen. Men de verkar ofta mot tuffa odds och får väldigt lite stöd.
De drabbas direkt när klimatförändringarna för med sig extrem torka eller skyfall. De är beroende av dyra mellanhänder för att nå världsmarknaden. När en chock som coronapandemin stänger ner gränser och samhällen står de helt utan skyddssystem.
Vad kan vi göra?
Sverige bör prioritera en trygg livsmedelsförsörjning i utvecklingssamarbetet. Samtidigt som världen står inför den värsta hungerkrisen på 50 år går bara 0,03 procent av svenskt bistånd till livsmedelsproduktion. Totalt går strax under 3 procent av Sveriges bistånd till jordbruket. Det är inte tillräckligt. Biståndet till såväl jordbruket som livsmedelsproduktionen bör öka om vi vill kunna säga att vi gjort vårt bästa för att bidra till en värld där alla har tillräckligt att äta.
För att uppnå FN:s globala mål om att utrota hungern till 2030 kan vi alla samarbeta och bidra. Det finns också ett brett folkligt stöd för detta. Två tredjedelar av svenskarna, 68 procent, är beredda att betala mer för livsmedel importerade från fattiga länder, exempelvis kaffe och bananer, om bönderna får mer betalt. Det visar en opinionsundersökning som Sifo utfört i september och oktober i år på uppdrag av We Effect.
Svenska konsumenter måste också ges bästa möjliga förutsättning för att kunna göra upplysta val. Här har både lagstiftare och alla parter i livsmedelskedjan ett ansvar att berätta om varan och hur den tagits fram. All mat ska vara producerad på ett hållbart och rättvist sätt.
Enligt Världsbanken är satsningar på jordbruket i fattiga länder dubbelt så effektivt för att motverka fattigdom och hunger jämfört med stöd inom andra sektorer. Tillsammans kan vi alla verka för en värld efter coronakrisen där ingen ska behöva lägga sig att sova på tom mage.