Våldet och oroligheterna i Belarus fortsätter. I Minsk, en europeisk huvudstad drygt 80 mil från Stockholm, kämpar oroliga men modiga och beslutsamma medborgare för det mest grundläggande de har rätt till – demokratiska val och en rättsstat som respekterar deras rättigheter. Omvärlden är förvånansvärt tyst, med ett undantag.
Vladimir Putin har förklarat att han är beredd att med ryska trupper agera mot de demokratikämpar som han kallar extremister. Han är beredd att med alla medel upprätthålla despotins ordning som människor på gator och torg vågar allt för att demonstrera emot. De möter polisvåld, organiserad misshandel, trakasserier, hot om våldtäkt och förnedring och tortyr.
Europa och EU har protesterat, men lågmält och passivt. Även Sveriges regering har reagerat. Men kraven från svensk sida är varken modiga eller proaktiva. De bygger på att andra ska göra det som vi själva borde kunna göra. Den svenska regeringen bröt sin tystnad till förmån för krav på att EU ska införa sanktioner. Det är bra men även om vi anser att EU bör vara starkare på detta område hjälper det inte när enskilda medlemsländer håller emot. Det faktum att EU inte kan besluta om sanktioner hindrar dock inte dess medlemsländer från att agera.
Allra minst hindrar det Sverige från att gå före med skärpa och tydlighet. Det har heller inte hindrat de betydligt mindre baltiska staterna, trots att de är mer utsatta för ryska hot och påtryckningar.
Sverige bör, genom att själva agera, driva fram gemensamma beslut i EU.
Det främsta handlar om att införa de sanktioner som diskuterats i EU-kretsen, men som inte fått enhällighet. Det handlar om att de som i ansvarig position sätter sig över grundläggande mänsklig anständighet och internationella avtal om respekt för mänskliga fri- och rättigheter bör möta svenska sanktioner. Det ska gälla även Lukasjenko. Signaleffekten av detta är betydande.
Det kommer att leda till att fler europeiska länder genomför samma åtgärder, utan att Cypern som enskilt land kan stoppa Europa från att stå upp för demokrati och mot dem som brutalt utövar tortyr, misshandel och förnedring av människor som endast vill att demokrati ska gälla.
Sverige bör också ta bladet från munnen och besluta om en Magnitskijlag. En sådan lagstiftning förhindrar kriminella krafter från att exempelvis ha tillgångar i utländska banker – de vill ofta ha sina tillgångar utomlands eftersom de inte litar på det samhälle de själva skapat.
Vi kan då möta den kriminalitet som frodas direkt under Putin. Dessutom får vi ett riktigt verkningsfullt medel mot den penningtvätt som av olika skäl hotar våra samhällen. Penningtvätten används nämligen till att bygga upp oligarkers inflytande över media och samhälle i demokratiska länder, för subversiv verksamhet och för att finansiera dolda operationer mot vårt land.
Sverige bör driva dessa frågor i EU. Men vi bör visa att vi menar allvar genom att också ta ledningen när det gäller att stå upp för demokrati och markera mot Putin. Det handlar om stabilitet och säkerhet i vår del av världen. Då kan vi inte bara stå och titta på medan militariserade inrikestrupper misshandlar, torterar och förnedrar människor som demonstrerar för demokrati i ett land nära oss.