Det samhällsekonomiska värdet av parasport är väldigt stort, skriver debattörerna.
Sverige kan bättre när det gäller inkludering av personer med funktionsnedsättning i samhället. I en granskning av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har Sverige fått bakläxa. Resultatet var tydligt.
Personer med funktionsnedsättning har sämre levnadsvillkor och hälsa, lägre utbildningsnivåer och högre arbetslöshet jämfört med resten av befolkningen. Situationen är inte värdig ett land med höga ambitioner inom mänskliga rättigheter och jämlikhet.
Personer med funktionsnedsättning är i större utsträckning fysiskt inaktiva, vilket ökar risken för flera folksjukdomar. Det leder till försämrad livskvalitet och ökade kostnader för samhället. Dessutom är personer med funktionsnedsättning i mindre utsträckning aktiva inom föreningsidrotten och det finns många hinder för att ens delta i idrott.
Det leder till en oacceptabel hälsoklyfta.
Tillsammans med politik, akademi, näringsliv och civilsamhälle kan parasporten ta en ännu större roll för att organisera idrott som förändrar liv.
En rapport från Parasport Sverige och PwC Sverige som släpps nyligen visar på det samhällsekonomiska värdet av parasport. Parasport Sveriges verksamhet beräknas omfatta drygt 31 000 personer som idrottar minst 75 minuter och två gånger i veckan.
De deltagare som är regelbundet fysiskt aktiva har en minskad risk att drabbas av exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ II, fetma och demens. Enligt analysen motsvarar det även besparingar enbart för svensk sjukvård på drygt 84 miljoner kronor årligen.
Men samhällsvärdet är betydligt större än så. Fysisk aktivitet förebygger psykisk ohälsa och motverkar utanförskap och social isolering. En investering i parasporten är lönsam för hela samhället.
Tyvärr går utvecklingen för långsamt framåt. Under pandemin minskade antalet deltagartillfällen inom Parasport Sveriges verksamhet med 80 procent vilket motsvarar över 136 000 deltagartillfällen per år.
Tack vare extra finansiering via idrottens återstartsstöd har parasporten lyckats återhämta sig till viss del och öka antalet deltagartillfällen, men det är fortfarande drygt 71 000 färre jämfört med nivåerna från 2019.
Hälsoklyftan mellan personer med funktionsnedsättning och övriga befolkningen är alldeles för stora. Ett omfattande och resurskrävande arbete krävs för att på allvar minska skillnaderna och öka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att ta del av alla positiva effekter som idrott innebär.
I förra veckan inleddes Paralympics. Där ska våra svenska atleter göra det omöjliga möjligt. Men parasport handlar inte bara om att tävla eller vinna medaljer.
Idrott är en väg mot ett självständigt liv, en väg mot arbete, en väg mot gemenskap och en aktiv vardag. För vissa kan parasport till och med vara anledningen till att fortsätta leva.
Nu vill vi inom Parasport Sverige ta ett ännu större grepp för att organisera den idrott som vi vet på allvar förändrar liv. Men vi kan inte lösa utmaningen på egen hand. Det behövs ökade resurser och ett större engagemang från politiker och näringslivet.
Samhällen som främjar fysisk aktivitet bidrar till hälsa, delaktighet och självständighet. Det sambandet bör företrädare inom politik och näringsliv ta med i kalkylen om en mer hållbar värld och ett delaktigt och rättvist liv för alla människor.
Nu måste Sverige ta krafttag för personer med funktionsnedsättning och deras rättigheter och visa på att vi fortfarande är drivande i frågor som rör jämlikhet och idrott.