Debatt: Sverige kan bidra till att rädda världens urskogar

Världens genom tiderna största skogsprogram hotas av ett totalt misslyckande trots att man under klimatmötet i Glasgow kommit överens om att satsa stora resurser på att stoppa skövlingen av urskogar. Det är kunskap om hur man utvecklar en hållbar skogsnäring som saknas, inte i första hand pengar. Sverige kan bidra med avgörande insatser för att rädda både urskogar och klimatet.

Förenta Nationernas klimatpanel visar i sin senaste rapport att det fortfarande är möjligt att nå klimatmålet (max +1,5 °C). Men det är inte tillräckligt att enbart minska utsläppen, det krävs också upptag och lagring av koldioxid. Forskning har visat att det bästa sättet är genom växande skogar. 

World Resource Institute har beräknat att en restaurering av 900 miljoner hektar skogsmarker skulle skapa ett årligt upptag av 9 gigaton koldioxid, vilket motsvarar 25 procent av världens utsläpp. Ett hållbart skogsbruk kan alltså bidra till en avgörande insats i klimatarbetet. Dessutom skulle det skapas nära 100 miljoner arbetstillfällen, ge 400-500 miljoner människor väsentligt förbättrade levnadsstandard, skydda den biologiska mångfalden och stödja flertalet av de 17 mål för hållbar utveckling som FNs Agenda 2030 innehåller.

Under mer än 30 år har FN och andra internationella organisationer arbetat för ett hållbart skogsbruk och skydd av urskogarna. Tyvärr utan framgång, det skövlas nu mer urskogar än det återbeskogas. Misslyckandet beror inte på brist på pengar utan brist på kompetens om hur man utvecklar ett hållbart skogsbruk. 

Ett exempel är den sociala hållbarheten, där bra och många jobb för lokalbefolkningen är ett huvudkrav. Den ekonomiska hållbarheten skapas genom att skogsbruket levererar virke som vidareförädlas till slutprodukter med god betalningsförmåga för råvaran. Kolmilor och brännved måste bytas ut mot moderna sågverk, plywoodfabriker samt andra förädlingsindustrier som skapar mervärden. Bristen på ekonomisk och social hållbarhet är huvudorsaken till årtionden av misslyckade insatser. En annan viktig aspekt är konkurrens om markanvändning. Trycket på att omvandla skogsmark till jordbruksmark är mycket stort i utvecklingsländerna. För att lyckas i denna konkurrens måste skogsbruket generera välstånd samtidigt som viktiga miljövärden skyddas.

Det finns lyckade insatser. Ett av de mest framgångsrika exemplen finns i Brasilien och heter Veracel, som nu fyller 30 år. En hänsynslös skövling av regnskogen samt exploatering av både natur och människor pågick innan Veracel startade 1991. Över 40 procent av befolkningen levde i misär, men på mindre än 15 år lyckades företaget tillsammans med lokalsamhället vända den negativa utvecklingen. Man skapade ett livskraftigt mosaiklandskap bestående av 90 000 hektar av Atlantregnskog som skyddas och restaureras tillsammans med 100 000 hektar produktionsskog av eukalyptus, som förser företagets industri med råvara. 

Tack vare företagets insatser har de sista resterna av Atlantregnskogen i regionen räddats. Dessutom har 18 000 jobb skapats, vilket ger förutsättningar för ett värdigt liv för cirka 80 000 människor. Många småjordbrukare i området är nu skogsbönder och har virke som en viktig inkomst. På mindre än 30 år har regionen gått från att vara en av de fattigaste i Brasilien till ett relativt välstånd med god hälsovård, utbildning och infrastruktur. 

Anledning till att Veracel lyckades beror på att man redan från början skapade en klar vision om att utveckla en hållbar verksamhet vad gäller både sociala, ekonomiska och miljö aspekter. Det fanns en tydlig och realistisk långsiktig affärsplan om hur man skulle tjäna pengar, skapa jobb och skydda miljön. Det är goda exempel som Veracel som behövs för att visa vägen för hur framgångsrika restaureringsprojekt ska planeras och genomföras. 

Sverige har som ambition att bli världsledande vad gäller teknik och åtgärder för att nå klimatmålet. Faktum är att vi redan nu är i ”top class” inom skogsnäringen och vet hur man utvecklar ett hållbart skogsbruk. Men vi använder inte denna kompetens till att stödja utvecklingländerna. Sverige bör ändra på detta snarast och engagera sig internationellt för att vända den negativa utvecklingen. Det krävs krafttag och en gemensam internationell satsning, men det är fullt möjligt!