Efter att EU:s regeringschefer i vintras enats om krispaket och investeringar värda mångmiljardbelopp har den svenska debatten främst kretsat kring den svenska prislappen. Oaktat vad en tycker i sakfrågan är det få som har tagit ett steg tillbaka och ställt sig frågan: Hur kan vi säkerställa att Sverige drar så stor nytta som möjligt av dessa investeringar?
Den svenska avgiften till EU är i hög utsträckning fastställd. Och ja, vi betalar mer i avgift än vad vi får tillbaka i termer av ekonomiskt stöd. Men det betyder inte att andelen av vad vi får tillbaka är fastställt. Nyligen presenterade Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) en rapport där vi visar att Sverige kan gå miste om flera miljarder kronor varje år till följd av uteblivna fondmedel. För att detta inte ska ske krävs det att den svenska regeringen tar en mer aktiv roll för att myndigheter och företag ska öka Sveriges andel av EU:s nya investeringar och fonder.
Sverige är ett land vars välfärd och tillväxt är kraftigt beroende av handel med andra länder samt satsningar inom forskning och ny teknik. Enligt EU-kommissionens innovationsindex är Sverige sedan 2017 EU:s mest innovationsdrivna land, vilket delvis kan förklaras av att vi är det land som sammantaget avsätter störst del av vår samlade bruttonationalprodukt på forskning och utveckling inom EU.
Sveriges höga ambitioner inom forskning har även gett resultat i form av forskningsmedel från EU. Hade vi endast fått forskningsmedel i den omfattning som vi proportionerligt borde, sett till Sveriges medlemsavgift, skulle det innebära ett ekonomiskt bortfall om 191 miljoner kronor – varje år.
Sverige är en forskningsnation, men vi är bevisligen även riktigt bra på att ansöka om just forskningsmedel från EU. Efter att EU har breddat sina forskningsambitioner till att även inkludera forskning kopplat till försvaret har det blivit tydligt att detta gäller även inom denna bransch.
Den europeiska försvarsfonden, EDF, upprättades med syftet att bland annat bidra till EU:s egen förmåga och stärka vårt kunnande och tekniska konkurrenskraft. Fonden inleddes med en testperiod bestående av en forskningsdel (PADR) mellan 2017-2019 och en utvecklingsdel (EDIDIP) mellan 2019-2020. Under det första pilotprogrammet fick svenska företag betydligt högre anslag än något annat jämförbart land, samt drygt två tredjedelar av Tysklands andel.
När staten däremot behöver spela en aktiv roll blir utfallet dystert. Parallellt med införandet av forskningsmedel till försvaret infördes också möjligheten för europeiska företag att ansöka om stöd kopplat till teknikutveckling. Men för att företag ska kunna ansöka om dessa medel krävs garantier och helt enkelt ett aktivt stöd från respektive stat.
Regeringen har, bland annat i budgetpropositionen, förbundit sig att verka för ett aktivt deltagande i försvarsfonden. Ledarskapet är oerhört viktigt, inte minst eftersom Sverige är det enda land i Europa som på försvarsområdet inte använder en eller fler av följande styrmodeller; 1) statligt ägande, 2) formaliserad samverkansmodell, samt 3) industristrategi. Vi bör inte göra som andra länder, men de stora skillnaderna behöver beaktas när förmågor ska utvecklas till försvaret. För att företagen i Sverige fortsatt ska vara konkurrenskraftiga behövs en nära samverkan med det offentliga. Det handlar trots allt om att finansiera utgifter det offentliga redan har – inköp till försvaret.
Försvarsfonden ska omfördela nära 8 miljarder euro för perioden 2021-2027. Skulle Sverige vara lika bra på att ta del av medel från försvarsfonden kopplat till utveckling, där staten måste spela en aktiv roll, som vi är inom försvarsforskning, så skulle det kunna minska kostnaderna för staten med drygt en och en halv miljard kronor – varje år.
Med ovanstående spelplan att förhålla oss till, föreslår SOFF att Sveriges regering, likt Danmark, tar fram en handlingsplan för att öka landets andel av den nya fonden. Det handlar inte bara om att stärka vår konkurrenskraft gentemot andra länder, utan också om arbetstillfällen. Varje jobb inom högteknologiska företag genererar ytterligare tre inom andra branscher. Dessa investeringar kan därmed skapa arbetstillfällen och välstånd i flera industritunga regioner, bara regeringen är villig att stärka sina ambitioner.
EU:s budget är på plats, försvarsfonden likaså. Oaktat vad vi tycker om dess utformning och innehåll bör Sverige inte missa denna möjlighet. Det har vi inte råd med.