I dag, den 25 januari, har det gått tio år sedan tiotusentals egyptier gav sig ut på gatorna för att kräva ”bröd, frihet och social rättvisa”. Efter 18 dagars protester meddelade president Hosni Mubarak sin avgång – efter att ha styrt landet i 30 år. Euforin var stor, även om den inte delades av alla, och förstärkte den protestvåg, känd som den arabiska våren, som tog sin början i Tunisien två månader tidigare.
De många egyptier som drömde om att få vara med och påverka sitt lands framtid, eller bara behandlas med respekt och värdighet av sina ledare, har sedan dess fått se sina drömmar krossade.
Under president Abdel Fattah El-Sisi pågår i dag en kraftfull repression av det egna folket. Yttrandefriheten är kraftigt begränsad och alla former av kritik riskerar att leda till arresteringar, försvinnanden och smutskastningskampanjer. Tillsammans med Kina, Turkiet och Saudiarabien fängslar Egypten flest journalister i världen. Oberoende organisationer inom civilsamhället skräms till tystnad och dess ledare fängslas, beläggs med reseförbud och får sina tillgångar frysta.
Genom sitt nära samarbete med Egypten har EU, och därmed Sverige, ett ansvar att agera. I det associeringsavtal som reglerar samarbetet mellan EU och Egypten är respekten för mänskliga rättigheter en av grundprinciperna. Trots detta verkar EU, och många av medlemsländerna, se mellan fingrarna när det gäller människorättskränkningar för att i stället värna några av sina nyckelintressen: stävja migration, upprätthålla regional stabilitet och motverka terrorism.
Act Svenska kyrkans partner EuroMed Rights skriver i ett öppet brev till EU och medlemsstaterna att 2020 var ett år som innebar stora prövningar för människorättsrörelsen i Egypten. Myndigheterna har använt covid-19 som förevändning för att bevilja presidenten ytterligare befogenheter och för att begränsa fri- och rättigheter. De egyptiska myndigheterna har fortsatt att arrestera politiker, journalister, fredliga aktivister och människorättsförsvarare – däribland några i repressalier för möten med västerländska diplomater.
Det är inte enbart politiska aktivister eller människorättsförsvarare som fängslas i Egypten. Även sjukvårdspersonal som kritiserat regimens pandemibekämpning har arresterats. Slutsatsen är att även till synes lågmält ifrågasättande av regimen är förenat med stor risk. På så sätt har det hopp om skälig levnadsstandard, demokrati och yttrandefrihet som den arabiska våren förde med sig nu inte bara grusats, utan pulveriserats.
Vi ser också hur regimen bedriver en moralkampanj som slår mot alla som hotar vad de kallar ”egyptiska värderingar”, på senare tid mot exempelvis unga kvinnor från lägre samhällsklasser med TikTok som plattform. Mot kvinnor som utsatts för våldtäkt och vittnen till brotten, som i ett aktuellt och uppmärksammat fall. Och mot aktivister som vågar lyfta regnbågsflaggan och stå upp för HBTQI-personers rättigheter.
Revolutionen för tio år sedan förde också med sig ett hopp om att kunna leva tillsammans – som jämlika medborgare i första hand, inte främst som en del av en specifik samhällsgrupp eller minoritet. Många unga kristna fanns bland dem som närde det hoppet. I dag är sekterismen och misstron mellan olika samhällsgrupper påtaglig.
Religionsfriheten är en självklar del av de mänskliga rättigheterna och utgör tillsammans med yttrandefrihet ofta en indikator för den allmänna människorättssituationen i ett land. Enligt World Justice Projects rättsstatsindex är Egypten ett av de fem sämsta länderna på religionsfrihet. När det gäller yttrandefrihet ligger Egypten sist, efter länder som Kina och Iran. Bloggare, nätaktivister och helt vanliga medborgare arresteras för att ha uttryckt åsikter om religion som strider mot den av regimen sanktionerade. Religiösa minoriteter drabbas oproportionerligt hårt av repressiv hädelselagstiftning. Kristna i Egypten har under lång tid utsatts för diskriminering och riktade attacker, inte minst på landsbygden i övre Egypten, där risken för förföljelse och sekteristiskt våld är påtaglig. I denna djupa sociala splittring arbetar Act Svenska kyrkans partner tålmodigt vidare för att bygga broar genom interreligiös dialog och långsiktigt fredsarbete, med fokus på kvinnors och ungas deltagande.
Svenska och europeiska makthavare behöver agera för en samstämmig politik som uppriktigt värnar fri- och rättigheter i stället för att understödja en skenbar geopolitisk stabilitet byggd på internt våld och förtryck. Det är en skyldighet gentemot de egna åtagandena, exempelvis genom EU:s nyligen antagna handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Det är också en skyldighet gentemot de många egyptier, inte minst unga människor, som riskerade så mycket när de gav sig ut på gatorna för tio år sedan. Och det är en skyldighet gentemot de människorättsförsvarare, journalister, jurister och alla andra som fortsätter kräva ”bröd, frihet och social rättvisa” för det egyptiska folket.
Vi uppmanar Sverige och EU att:
tydligt och kraftfullt fördöma regimens allvarliga kränkningar av yttrandefriheten och försök att slå ned på all form av kritik.
kräva konkreta åtgärder från de egyptiska myndigheterna som villkor för förhandling om förnyade partnerskapsprioriteringar. Exempelvis frige alla politiska fångar, upphäva godtyckliga reseförbud och frysning av tillgångar för människorättsförsvarare och införa ett moratorium på dödsstraff.
i såväl offentliga sammanhang som i enskilda samtal trycka på för frigivning av fängslade människorättsförsvarare och för en förbättring av förhållandena i häkten och fängelser.
garantera att respekten för de mänskliga rättigheterna och det oberoende civilsamhällets deltagande är nyckelkomponenter inom alla områden av EU:s samarbete med Egypten.