Den senaste tidens offentliga koranbränning i Sverige har väckt våldsamma reaktioner i muslimska länder och även väckt frågor om varför sådana handlingar är tillåtna.
Många svenskar vacklar i sin ståndpunkt av rädsla för konflikten. Vi behöver dock ha klart för oss vad som står på spel och varför inskränkt yttrandefrihet inte är ett bra svar på hot om våld.
Att inskränka yttrandefriheten är inte ett sätt att stoppa religiöst hat, fascism och våldsam extremism. Tvärtom vill alla våldsamma extremister, fascister och religiösa fanatiker inskränka yttrandefriheten. Friheten att yttra sig, diskutera, hantera olikheter är själva motparten och antitesen till våld.
Att regeringar, organisationer och grupper som själva inte förespråkar rätten att yttra sig fritt, att diskutera fritt, att kritisera fritt eller att ens ifrågasätta fritt skulle ha något att lära ut bör avfärdas direkt. Det är inte så att yttrandefriheten är problemet med religiös provokation, religiös lättkränkthet och religiöst våld.
Det löses inte heller genom att våldsamma upplopp, dårar, islamister och diktaturer tystar individer som de provoceras av. Det löses definitivt inte av att svensk grundlag inskränks. Sverige har yrvaket hamnat i mittpunkten för flera länders och organisationers maktkamp.
Men det innebär inte att vi ska huka oss inför dem. Länder som piskar och stenar sina kvinnor och hänger homosexuella från lyftkranar har förstås inget att tillföra svensk rättspolitik. Det är en maktpolitisk charad som ska synas och viftas bort som det nonsens det är. Sverige ska varken inskränka eller censurera våra yttranden utifrån påtryckningar från främmande makt.
När sekulära demokratier i väst börjar censurera obekväma åsikter ger vi legitimitet åt diktaturer att tysta, fängsla och förfölja politiska dissidenter och religiösa, sexuella eller etniska grupper som ogillas.
Det bör även vara en mer frekvent tankeställare att det som censureras idag utifrån rådande politiskt styre kan bli något helt annat om 20 år. Att undanta vissa åsikter, organisationer, religiösa uppfattningar eller ideologiska ställningstagande från kritik, hån eller ifrågasättande ger en obalans.
Likhet inför lagen kännetecknar en demokratisk rättsstat och likabehandling inför kritik av åsikter och religiösa föreställningar ska inte undantas.
Alla svenskar får uttrycka negativa känslor om en egen bok, flagga eller politiskt parti. Det är glasklart så att det är tillåtet att bränna sin egen en bok, flagga eller politisk pamflett. Alldeles oaktat att det är plumpt. Den diskussionen bör vi lägga därhän nu. Att så många prominenta politiker, journalister, mediapersonligheter och kända tyckare förespråkar olika sorters inskränkningar av våra rättigheter är problematiskt.
Det finns inget som helst utrymme att kompromissa med grundlagen. Vi ska inte mötas på halva vägen med religiös fanatism och diktaturer.
Yttrandefriheten handlar inte om normalt hyfs utan säkerställer rättigheterna för de som saknar normalt hyfs. Dessa ska inte straffas, misshandlas, fängslas eller mördas av lynchmobbar eller stater.
Det är ociviliserat och antidemokratiskt. Om världen inte klarar av att två olika individer hånar en religion på ett torg i ett sekulärt land i norra Europa är vi väldigt mycket mer illa ute än vad vi trodde. Svaret på detta är inte att tysta dem, förbjuda hädelse mot islam, utlämna dem till en diktatur som fängslar kvinnor utan huvudduk eller att vi svenskar låtsas som att något fruktansvärt har hänt.
Svenskar har hädat, hånat och kritiserat religion i generationer. Naturligtvis får man göra så idag också. Det är nu man behöver säkerställa att vi kan göra så imorgon också. Utan hot om censur, våld eller mord.