Den islamiska regimen i Iran har fortsatt på den väg som den tog från begynnelse av sin existens, nämligen att försöka skydda sig mot folket genom avrättningar och våld.
Många politiker i Europa börja protestera öppet mot avrättningarna. Man kan fråga sig om det finns något som svenska politiker kan göra som är väsentligt juridiskt för att stötta protesterna i Iran. Frågan ställdes nyligen till Massih Alinejad som är ett känt ansikte för motståndet mot iranska regimen och den påtvingade hijaben. Hon svarade att det handlar om att ta ifrån den islamiska regimen dess legitimitet.
Det kan uppfattas som en passning till den förra svenska regeringen. Det var Massih Alinjead som kritiserade hur Ann Linde bar slöja under besöket i Iran. På sociala medier cirkulerar bilder av Löfven sittande bredvid Irans andliga ledare Ali Khamenei. Det visar att det inte var enbart ett officiellt möte mellan två regeringar utan att S-regeringen gick ”all in” och visade sin vördnad för det religiösa styret och lagarna.
Shekarabi fick nyligen frågan på en demonstration till stöd för protesterna i Iran om han ångrar någonting kring hur han och svenska regeringen har agerat när det gäller det religiösa styret i Iran och han svarade stolt nej. Han visade sig ännu mer stolt när han i en intervju menade att "Sverige har inget att skämmas för". Shekarabi hänvisade till den svenska kritiken som hade framförts under besöket.
Det har senare framkommit att under Löfvens besök i Iran har ett flertal hemliga avtal slutits. Det har nämnts att vissa av dessa handlar om jämställdhet. Om dessa avtal handlar om jämställdhet och svenska värderingar, varför behöver de vara hemliga?
När jag läste juridik i Sverige i mitten av 90-talet, började jag snegla på en del av de iranska lagböckerna. I något som motsvarar förarbetet till de iranska lagarna står det texter om respekt för kvinnans ställning i samhället, uttryckta med mycket vackrare och starkare ord än jag någonsin har påträffat i svensk lagstiftning eller eller i svenska förarbeten Jag kan tänka mig att det Sverige har påtalat kring kvinnors rättigheter i bästa fall kan ha varit i dessa ordalag.
Här saknas debattören Ingemar Hedenius som värnade om det sekulära samhället. I boken om rätt och moral presenterar han sin meningsteori där han menar att det är sakförhållandet som bygger en sats mening. Han förtydligar det exemplet att när det regnade sade dåtidens greker att Zeus kastar vatten.
Hedenius skiljer mellan tre saker: "det som sker i ens medvetande" när man tänker eller säger att det regnar,n"vad man tror att man menar" när man säger det, och själva sakförhållandet: det som sker i exemplet är ju vattendroppar faktiskt faller från himlen ner mot marken.
Svenska politiker tror att de försvarar jämställdheten och att de protesterar mot det våld som riktas mot de iranier som vågar kritisera den andliga ledaren och det religiösa styret.
Men sakförhållandet kvarstår, genom samarbetet med iranska regimen och besök hos Khamenei har Sverige öppet visat respekt för Irans religösa lagar. Det faktum att socialdemokratiska riksdagsledamöter fortfarande försvarar detta ökar den iranska regimens legitimitet.
Sverige bör ta avstånd från sitt tidigare agerande i frågan om Iran. Alla papper bör läggas på bordet kring de hemliga avtal som slöts med Iran.
Oavsett effekten hos propagandan och hur svenska politiker tror att det påverkar Iran så är rörelsen i Iran av sekulär karaktär. För iranier som protesterar mot regimen tittar inte mot himlen efter Zeus som kastar vatten när de förväntar sig regn. De vill se vattendroppar rinna mot den svarta asfalten.