Problemen inom psykiatrivården i Region Uppsala är uppenbara och dessvärre har det varit på det viset ganska länge nu. Det socialdemokratiskt ledda styrets hantering av psykiatrin den senaste tiden har därtill varit minst sagt inkonsekvent.
I december fick vi höra att det inte ska stängas ned en avdelning på Psykiatrins hus, men senare annonserade man att man tänkte göra just det. Protesterna lät inte vänta på sig, bland annat skrev Malin Sjöberg-Högrell och Carl Nettelblad från Liberalerna en artikel om den saken (UNT Debatt 18/12-24).
Liberalerna har rätt i sin kritik av styret. De nämner att Region Uppsala ligger markant under riksgenomsnittet i platser per invånare redan med de avdelningar som finns. Ett stort tryck i form av patienter dömda till psykiatrisk vård riskerar att tränga undan folk med andra behov. Den situationen har inte någon politiker i Region Uppsala skapat, men man löser den knappast genom att i det läget stänga avdelningar.
Att man från styrets sida sedan backat från den planen är positivt, men likafullt är det ett tecken på att man inte verkar veta riktigt hur man ska hantera situationen.
Behovet av effektiv och snabbt tillgänglig psykiatrisk vård är större än någonsin. För patienter med obehandlade psykiska besvär, eller där man tvingas vänta orimligt länge med att få hjälp, finns en stor risk att tillståndet förvärras och blir svårare att behandla – precis som är fallet med andra sjukdomstillstånd.
Flera våldsdåd i Sverige har begåtts av personer som inte fått rätt psykiatrisk hjälp. En rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå) från 2020 visar att fyra av tio gärningspersoner vid dödligt våld under perioden 2005/06–2017 hade minst en kontakt med psykiatrin året före brottet. Ett exempel är mordet på en femårig flicka i Arvika 2008, där förövaren var en psykiskt sjuk man som inte fått adekvat vård. Dessa fall understryker vikten av att psykiatrin får resurser nog att förhindra liknande tragedier i framtiden.
Det är samtidigt omöjligt att ha obegränsat många vårdplatser, men det finns betydande potential till effektiviseringar, inte minst genom nya idéer och metoder. Redan nu finns det förslag i linje med Liberalernas tankar.
Vid regionfullmäktiges senaste sammanträde lämnade jag för Sverigedemokraternas räkning in en motion om att införa ett specialistpsykiatriskt omvårdnadsteam (SPOT) i Region Uppsala. SPOT-team har visat goda resultat i andra regioner och kan förbättra vården även i Uppsala.
Att man från styrets sida i alla fall just nu verkar ha övergivit planerna på att stänga en avdelning är bra, men det behövs mer än så. Om styret saknar idéer så är vi några inom oppositionen som i alla fall försöker tänka konstruktivt. För att erbjuda en mer effektiv och individanpassad vård föreslår jag i min motion att Region Uppsala utreder möjligheten att inrätta SPOT-team som ett komplement till den vanliga psykiatrivården.
Att från Liberalernas håll stödja mitt förslag vore ett utmärkt tillfälle att sätta press på styrets obeslutsamhet i fråga om psykiatrins framtid. En enad opposition i de frågor där vi kan hitta samsyn kan vara ett ganska effektivt medel även för att påverka ett obeslutsamt och vankelmodigt styre att till slut göra det som är rätt. Låt oss se om vi kan lotsa Region Uppsalas vänsterstyre i den riktningen.