Varje termin antas över 200 studenter till juristprogrammet vid Uppsala universitet.
En stor andel av dessa studenter kommer under sin studietid att drabbas av psykisk ohälsa relaterad till sina studier – en återkommande problematik som är väl känd bland ansvariga på universitetet.
Trots detta saknas verktyg för att på allvar jobba förebyggande mot den psykiska ohälsan.
Enligt en undersökning som Juridiska föreningen i Uppsala och Feministiska juriststudenter har genomfört på juristprogrammet i Uppsala uppger en av tre studenter att de känner sig stressade varje dag, och på en del terminskurser uppger över hälften av studenterna att de är stressade dagligen.
Vidare framgår att 70 procent av studenterna upplever sex eller fler symtom på utbrändhet, och ungefär hälften att de lider av sömnproblem relaterat till stress.
Detta är minst sagt alarmerande siffror, som säger mycket om den studiemiljö som framtidens jurister fostras i.
Den psykiska ohälsan bland juriststudenter i Uppsala är dessutom långt ifrån ett okänt problem. Varje år nås företrädare för juristprogrammets kårer och föreningar av uppgifter om avhopp på grund av utbrändhet, och studenter i behov av vård på grund av stressrelaterade symptom. Att så många studenter på en av landets bästa juristutbildningar visar tecken på utbrändhet kan inte tolkas som något annat än ett underkännande av kvaliteten i det förebyggande arbetet.
Samtidigt upplever Juridiska föreningen i Uppsala och Feministiska juriststudenter att arbetet med att stävja den psykiska ohälsan bland juriststudenter släpar efter.
Det är anmärkningsvärt att tre av fem av de som i enkäten angett att de sökt hjälp för sin stress hos institutionen har uppgett att de känt sig dåligt bemötta. Detta är ett klart tecken på institutionens oförstående inställning till studenters psykiska mående och att existerande rutiner är otillräckliga.
Självfallet kan, och bör, inte alla stressframkallande moment i utbildningen avskaffas. Att juristprogrammet är tufft och att det i många fall ställs höga krav på juridikstuderande är oundvikligt. Detta gäller samtliga utbildningar. Det är omöjligt att skapa ett helt stressfritt program på universitetsnivå.
Men problemet med den psykiska ohälsan på juristprogrammet är långt större än många ansvariga tyvärr låter påskina.
I en studiemiljö där högpresterande studenter sållas ut, inte på grund av bristande förmåga, utan på grund av den ohållbara psykiska påfrestning som programmet innebär, riskerar såväl juridisk forskning som juristbranschen att förlora viktig kompetens. Detta är således inte bara en fråga för juriststudenter utan en fråga för hela branschen.
Vad behöver då göras för att åstadkomma en förändring? Juridiska föreningen och Feministiska juriststudenter tror att frågan för det första måste tas på allvar och flyttas in i maktens korridorer. Ett viktigt steg är att initiativ tas för att kartlägga problemen, något som måste ske fortlöpande. Men det räcker dock inte med att kartlägga problemen – de måste även åtgärdas.
Frågan om psykisk ohälsa kräver öppenhet för förändring för att på allvar besvaras.
Vi är övertygade om att behöriga beslutsfattare måste vara beredda att inte bara se över, utan också förändra, traditionella inslag i juristutbildningen såsom terminstentor, oförlåtande närvarokrav och en mindre optimal ämnesindelning. En översyn som vi mer än gärna är med och ger våra synpunkter på.
Om några veckor tar vårterminen vid och ytterligare över 200 studenter kommer att påbörja sina studier vid juristprogrammet i Uppsala.
Juridiska föreningen och Feministiska juriststudenter efterlyser initiativ från beslutsfattare vid Uppsala universitet för att inte också dessa studenter ska drabbas av den psykiska ohälsa som alltjämt är ett erkänt och utbrett problem.