De regler som finns för fiske på arter som lever i den fria vattenmassan (till skillnad från arterna som lever på eller vid bottnen), så kallat pelagiskt fiske, infördes år 2009. Reglerna utformades då utan att ta hänsyn till dagens ekologiska situation med stora miljöhotbilder för Östersjön. Reglerna möjliggjorde ett mer storskaligt fiske och nu, efter en lång tid av alltför stort fiskeuttag av framförallt strömming och skarpsill, hotas hela det ekologiska systemet i vårt hav.
All relevant forskning har under lång tid påtalat riskerna med det överfiske av strömming och skarpsill som sker i dag.
Det mesta av den strömming som fångas är betydligt mindre i storlek än tidigare, något som bland annat UNT belyst i flera angelägna reportage, från bland annat Hållnäskusten. I dag är uttaget alldeles för stort, framför allt beroende på att stora trålare ”dammsuger” även våra kustvatten. En del strömming leker i dag redan vid ett års ålder vilket är ett tydligt symptom på ett stressat och utarmat bestånd.
Det kommer även larm om att sälen påvisar tecken på svält på grund av strömmingsbristen. Därmed ökar också problemen med säl, då de hungriga djuren söker sig in mot kusten och skadar fiskeredskap och fångster för de få aktiva kustfiskare som finns kvar.
Det storskaliga fisket av strömming och skarpsill, som till stor del pågår under vinter och vår, utarmar effektivt det bestånd av strömming som går in mot kusten för att leka. Detta högeffektiva pelagiska fiske, producerar i huvudsak råvara till fiskmjöl som bland annat ingår i fiskfoder för odlad fisk. Denna strömming används således inte till human konsumtion. Detta är ett helt förkastligt förfarande, vilket motarbetar Sveriges miljömål om långsiktigt hållbara ekologiska system och bevarandet av biologisk mångfald. Dessutom sker hela tiden bifångst av till exempel torsk och lax, arter som inte får fiskas av lokala kustfiskare. Fisket sker ända in till 4 nautiska mil från kusten och det finns inte mycket utrymme eller fisk kvar för det småskaliga kustfisket. Kustfiskarnas fiske är avsett till human konsumtion.
Havs- och vattenmyndigheten som ansvarar för förvaltningen av fiskepolitiken i Sverige, kommer nu att införa en provperiod på fem år där man flyttar ut trålfiskegränsen till 12 nautiska mil (det vill säga svenskt vatten) men såvitt vi vet är det inte klart när det ska börja gälla. Vi efterfrågar en mer aktiv regering i denna viktiga fråga! Vi vill att det görs något nu.
Strömming, torsk, abborre, gädda och ål har alltid varit en viktig del av inkomsten för de småskaliga kustfiskarna. Nu är det fiskestopp på torsk, nästan stopp på ål och det kommer alarmerande uppgifter om att även strömming, abborre och gäddpopulationerna är på stark nedgång. Det småskaliga kustfisket beläggs med kraftiga restriktioner för en systemkollaps som man har väldigt liten skuld för. Vi vill gärna se mer av annonsering om ”Öregrundsabborrfilé” som då och då finns i UNT.
Vi vill här påminna om Sveriges miljömål ”Hav i balans och levande kust och skärgård” som lyder:
”Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar”
Sverige har mycket kvar att leva upp till och vi är oroade av att ingenting händer. Den lokalt fångade fisken är en alltför viktigt resurs för att användas som råvara till odlad fisk. Vi vill värna om det viktiga kustfisket vilket är särskilt viktigt också med tanke på vår livsmedelsberedskap nu och i framtiden. Vem vet om och när den lokalt fångade fisken blir en livsnödvändighet?