Stora brister i hanteringen av asylsökande barn

Alldeles för många barn har fått vänta alldeles för lång tid för att få sin asylansökan prövad, skriver Lisa Skiöld med flera.

Demonstration i Stockholm mot den nya asyllagen om tillfälliga uppehållstillstånd.

Demonstration i Stockholm mot den nya asyllagen om tillfälliga uppehållstillstånd.

Foto: Henrik Montgomery / TT

Debatt2021-04-10 06:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det var många barn som sökte asyl i Sverige år 2015. De använde den asylrätt som vi internationellt har förbundit oss till för att fly från situationer som var ohållbara för dem. Vi har tyvärr mycket kritik mot hur hanteringen av dessa asylsökande barn har sett ut de senaste fem åren.

– Att de blev placerade i mycket olämpliga familjehem och tillfälliga HVB (något som till viss del kan förklaras med att det var väldigt många som kom samtidigt och svårt för socialtjänsten att hinna granska).

– Att alldeles för många har fått vänta alldeles för lång tid, ibland flera år, på att få ens en prövning av sin asylansökan, och ännu mindre få besked.

– Att det har använts metoder för att fastställa ålder som inte har haft vetenskaplig förankring, och de medicinskt kunniga därför vägrat utföra, eller till och med lämnat sina jobb för att de ansett det etiskt vidrigt.

– Att det med hjälp av sådana metoder har fastställts att personer varit vuxna och därmed berövat dem de rättigheter de skulle haft som barn. 

– Att det även utan sådana metoder har beslutats att personer varit vuxna, på ytterst godtyckliga grunder, ibland trots underlag som visat på motsatsen. 

– Att det överhuvudtaget har skickats tillbaka barn, unga och vuxna till ett land som Afghanistan. Det vill säga till ett land som många andra länder i Europa har beslutat att inte utvisa någon till, på grund av det ytterst osäkra läget där. 

– Att det, efter att barn blivit placerade i väl fungerande familjehem, togs beslut om att flytta på hundratals av dem, för att de ”hörde till” en annan kommun. Därmed berövades dessa barn alla de nätverk och relationer de byggt upp under cirka 1,5 års tid. 

– Att det antogs en tillfällig lag som införde tidsbegränsade uppehållstillstånd, och försvårade möjligheten till att få uppehållstillstånd, samt så småningom en så kallad gymnasielag med orimligt ställda krav som omskapat en asylrätt grundad på mänskliga rättigheter till något som bygger på att de som ska få uppehållstillstånd ska få det på meriter.

– Att Migrationsverket egentligen haft en princip om att inte skicka tillbaka barn till ett land om de inte har ordnat mottagande där, helst sin familj, men att kontrollen av detta överlåtits åt barnen att bevisa. Barn ska alltså bevisa något som kanske inte finns – och om de gör det – utan att de får veta hur – så kan det vara skäl för att ge uppehållstillstånd. 

– Att praxis sedan har utvecklats till att barn som är i närheten av en 18-årsdag inte ska bedömas enligt den principen, utan att vänta med beslut, det vill säga utvisning, tills de fyllt 18 år. Och därmed låtsas vi inte om deras rättigheter som barn. EU-domstolen har nyligen kritiserat ett liknande förfarande i Nederländerna. 

De två sistnämnda punkterna har Barnombudet i Uppsala län tittat närmare på i en färsk rapport som går att hitta på boiu.se. 

Samtidigt som allt ovanstående har skett har det visat sig finnas tusentals medborgare runt om i Sverige som har visat enormt stor medmänsklighet. Som har fått nya barn, födda i till exempel Iran, Irak, Somalia, Eritrea eller Afghanistan. Några av dessa barn har kunnat bo kvar i sina nya familjer, har studerat färdigt på gymnasiet, valt yrkesförberedande program för att kunna få ett arbete inom sex månader och faktiskt fått arbete. Andra har flyttats runt, slitits upp från den familj de landat i, haft det tuffare i skolan, inte fått uppehållstillstånd, och då antingen gått under jorden och valt att leva som papperslösa hellre än att åka till länder med inre väpnad konflikt och terror, eller flytt vidare till ännu ett land i Europa. 

Nu pågår diskussionen om denna tillfälliga lag ska bli permanent i många delar. Det vill säga att de tillfälliga uppehållstillstånden, som ger upphov till så mycket osäkerhet och oro för många barn och familjer, nu ska bli standard. Dessutom med en betydligt kortare period än vad standarden är i övriga Europa. 

Vi vill där sälla oss till skaran av organisationer som är djupt kritiska mot förslaget. Såväl forskare, myndigheter och organisationer varnar för försämrad integration och familjesplittring och frågar sig hur det nya lagförslaget kan gå ihop med barnkonventionen.