Trots att det råder stor brist på biomedicinska analytiker i hela Sverige gör Region Uppsala mycket lite för att attrahera och behålla yrkesgruppen. Pandemin har förvärrat en situation som redan var ohållbar. Nu kräver Naturvetarna att Region Uppsala agerar och visar att det lönar sig att investera i en utbildning som är avgörande för att hälso- och sjukvården ska fungera.
Biomedicinska analytikerutbildningen har de senaste åren ökat i popularitet. Kanske delvis som en konsekvens av att möjligheten att få anställning är god. Tyvärr blir drömmen om att få ett viktigt och efterfrågat yrke inom hälso- och sjukvården alltför ofta en besvikelse.
Andelen biomedicinska analytiker som lämnat hälso- och sjukvården har ökat från 13 till 25 procent mellan åren 2006 och 2017, enligt statistik från Socialstyrelsen. Var fjärde utbildad biomedicinsk analytiker är alltså i dag verksam utanför vården. Detta i ett läge där bristen är akut. Inte minst på grund av den pågående pandemin.
Region Uppsala har i likhet med många andra regioner svårt att rekrytera och behålla legitimerade biomedicinska analytiker. I nuläget är flera tjänster vakanta eller under tillsättning på Akademiska sjukhuset. I ljuset av konkurrensen om biomedicinska analytiker är det obegripligt att så lite görs för att få befintliga medarbetare att stanna kvar.
Vi vet sedan länge vad det är medarbetarna efterfrågar. Det kan sammanfattas i tre punkter:
– Rimlig löneutveckling
– Karriärutveckling
– God arbetsmiljö
På ingen av dessa punkter lyckas Region Uppsala leverera. När det gäller löneutvecklingen kan vi konstatera att den erfarenhet en biomedicinsk analytiker kan bidra med efter att ha arbetat i yrket under ett helt arbetsliv värdesätts upprörande lågt. En senior biomedicinsk analytiker anställd av Region Uppsala tjänar i dag i genomsnitt cirka 7 000 kr mer när denna går i pension än en nyanställd nyexaminerad kollega, som går in på ungefär 26 000 kr.
Enligt en undersökning som Naturvetarna nyligen genomfört svarar endast 3 procent av de biomedicinska analytikerna i regionen att deras löneläge visar att de är viktiga i hälso- och sjukvården. Dessutom är det endast 10 procent som anser att goda prestationer belönas med en god löneutveckling. Detta trots befintligt avtal om att ett väl utfört arbete som gagnar verksamheten ska ge utdelning i form av högre lön.
Regionen tycks inte heller försöka locka till sig biomedicinska analytiker genom att erbjuda karriärutveckling. På en fråga om det finns karriärtjänster i regionen svarade endast 37 procent av våra medlemmar ja. Fortfarande upplever alltför få att vidareutbildning lönar sig och de flesta anser dessutom att möjligheten att få specialisera sig och utveckla sig yrkesmässigt är begränsad.
Arbetsbelastningen blir alltmer ohållbar allt eftersom alltfler tjänster vakanssätts. Till detta kommer att minst 30 personer just nu arbetar med covid-19-analyser. Många av de som arbetar med analyserna är inlånade från andra avdelningar och för de medarbetare som kan alla moment blir det mycket övertid.
Med tanke på allt detta är det inte konstigt att regionens försök att rekrytera misslyckas. Nyligen utlystes tio tjänster med skralt resultat. Kort och gott är det hög tid att gå från fina ord till handling. Region Uppsala behöver visa att de är en arbetsgivare som erbjuder en bra lön, spännande karriärmöjligheter och en god arbetsmiljö.