I början av 2010-talet hände det något med Uppsala. Kommunen passerade 200 000 invånare och blev en storstad. Avståndet till Stockholm krympte med den förlängda tågpendeln. En ny station invigdes – och blev snabbt för liten. Då lades även grunden till ett nytt samförståndsstyre, där politiken gick samman och formade en gemensam vision för kommunens utveckling, uttryckt i konkreta mål för bostadsbyggande och nya jobb. En ny översiktsplan togs fram och förhandlingar fördes med staten om fyrspår till Stockholm, för att växla upp utvecklingen i hela huvudstadsregionen och landet.
Den tydliga riktningen gav förutsägbarhet i planeringen, som fått många företag att etablera sig i och driva verksamhet i Uppsala. Vårt kunskapsintensiva näringsliv, med life science i spetsen, har vuxit, investerat, anställt personal och exporterar nu för över 50 miljarder kronor per år. Det är en vinst för alla invånare och företag i Uppsala.
Trots de senaste årens framgångar ska vi påminna oss om att Uppsala är en mycket liten stad globalt sett. Konkurrensen om talanger, investeringar och nya invånare hårdnar, även mot andra städer i Sverige. Uppsalas framgång och position kan inte tas för given, trots våra exceptionella förutsättningar.
För att vara attraktiv för näringslivet är två saker mer avgörande än andra: fokus på fortsatt utveckling och förutsägbarhet i den långsiktiga planeringen. Detta är extra viktigt när så mycket annat i omvärlden skapar osäkerhet.
Inför och efter valet har det politiska tonläget varit högt om hur och var staden ska utvecklas, och i vilken takt. Handelskammaren uppfattar att alla partier vill värna fyrspåret. Gott så. Men det råder olika meningar om och på vilket sätt kommunen ska leva upp till det avtal som tecknats med staten om antal bostäder i de sydöstra stadsdelarna och en kapacitetsstark kollektivtrafik. Den kommunala planeringen är sedan några år inriktad mot spårväg, men har samtidigt blivit en viktig skiljelinje mellan partierna. Oförmågan att komma överens gör nu att en folkomröstning har aviserats.
Sannolikheten att folkomröstningen blir enkel är mycket liten – de blir sällan det. Erfarenhetsmässigt tenderar folkomröstningar att ge fler frågor än svar. Det är i skrivande stund högst oklart hur frågan ska ställas, när omröstningen ska ske och hur resultatet sedan ska tolkas.
Vi har svårt att se en folkomröstning löser problemet. Alltjämt är det 39 mandat för spårväg och 42 emot, så länge inget parti är villigt att byta position. Snarare bidrar den till en ökad splittring bland politiker och väljare, eftersom alla tvingas ta ställning.
För att värna ett gott näringslivs- och investeringsklimat i Uppsala under en osäker tid ser Handelskammaren att läget behöver låsas upp. Vi ser nu hur frågan om spårväg äter upp den politiska handlingskraften i Uppsala, ungefär som Musikens hus på sin tid. Frågan är om det går att hitta en minsta gemensam nämnare som kan vinna brett politiskt stöd och lösa upp knuten? Ja, det är vår bedömning, baserat på åtskilliga samtal med olika politiska partier och företag.
Ingredienser i en sådan inkluderar en länk över Fyrisån som knyter samman Gottsunda och en ny station i Bergsbrunna, och som kan förlängas till arbetsplatser i Fyrislund och Gränby. I de av kommunen aviserade omförhandlingarna med staten om fyrspårsavtalet är det viktigt att mål om bostadsbyggande värnas, men att fråga om utbredning och utformning måste hanteras inom kommunens planmonopol och avgörs ytterst av hur och var människor vill bo.
Handelskammaren uppmanar därför den samlade politiken i Uppsala att säkra fyrspårets utbyggnad, att enas kring en målbild för Uppsalas utbyggnad i kommande översiktsplan samt avgöra frågan om ett kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem utan en folkomröstning. Ett hållbart politiskt samförstånd i de långsiktiga frågorna är avgörande för ett bättre näringslivsklimat. Det skulle reducera osäkerheten och vara till gagn för hela Uppsalas utveckling.