Enbart 2018 upptäckte vården 1 100 kvinnor och flickor som visade tecken på att de utsatts för könsstympning. Det hade inte alltid skett utomlands. Vården har upptäckt fall med könsstympade flickor under 18 år som är födda och uppvuxna i Sverige. Trots att könsstympning sedan 1982 är ett brott finns bara tre fällande domar. Nu krävs kraftfulla åtgärder för att skydda flickorna från ett livslångt lidande.
Könsstympning av flickor och kvinnor syftar till att kontrollera flickors och kvinnors kroppar och sexualitet och har bland annat att göra med föreställningen att mäns och familjers heder beror på kvinnors och flickors sexuella beteende. Konsekvenserna av könsstympning kan bli livslånga och brutala: Svår smärta, psykiskt trauma, infektioner, svårighet att kissa och att tömma tarmen, besvär vid menstruation, skador på intilliggande organ, problem och smärta vid samlag och barnafödsel, psykiska och sociala problem. Enligt Socialstyrelsens senaste uppskattning har 38 000 kvinnor bosatta i Sverige, varav 7000 flickor, utsatts för könsstympning.
Situationen blir inte bättre av att ämnet anses vara tabubelagt för de utsatta att tala om. Det betyder att offren blir utelämnade att lida i ensamhet. De flickor och kvinnor som trots detta haft modet att söka stöd och vård har alltför ofta mötts av okunskap och därmed riskerar att inte få den hjälp de behöver.
Detta är fullständigt oacceptabelt. Tystnaden om könsstympning och dess konsekvenser måste brytas. I dag finns det bara två specialistmottagningar dit könsstympade flickor och kvinnor kan vända sig: Amelmottagningen i Stockholm och Vulvamottagningen i Göteborg. Men de utsatta finns i hela Sverige och okunskapen inom hälso- och sjukvården är stor. Få regioner har dessutom tydliga rutiner och riktlinjer kring arbetet mot könsstympning. Ändå handlar det om något så allvarligt som att flickor får sina underliv sönderskurna.
För att få den vård de har rätt till måste det ske en kunskapshöjning, inte bara inom hälso- och sjukvården, utan bland samtliga aktörer som möter flickor och kvinnor som drabbats eller riskerar att utsättas. Ökad kunskap och förmåga måste genomsyra andra relevanta verksamheter såsom socialtjänsten, förskolan, skolan, polisen, åklagare, migrationsverket.
Könsstympning av flickor och kvinnor är och ska vara ett allvarligt brott, som kan ge upp emot 10 års fängelse om det sker efter anknytning till Sverige.
Det krävs ett aktivt förebyggande arbete för att förändra attityder, normer, sedvänjor och traditioner som leder till könsstympning av flickor. Insatserna måste riktas och nå ut till alla berörda målgrupper med ett tydligt fokus på vårdnadshavare likväl som barn. De berörda måste involveras bättre i arbetet mot könsstympning. Framför allt måste vi politiker ta ett krafttag och införa en tydlig nationell strategi så att inga fler flickor får sitt underliv sönderskuret och tvingas till ett livslångt lidande.
Liberalerna kräver därför:
Kartlägg könsstympningen. En ny kartläggning av omfattning av könsstympning av flickor och kvinnor i Sverige behöver genomföras eftersom den tidigare har varit begränsad och bygger på statistik från 2012.
Nationell strategi om könsstympning. Det som verkligen saknas är en sammanhållen nationell strategi för det förebyggande och attitydförändrande arbetet. Strategin behöver bredda och fördjupa kunskapen om könsstympning och könsstympningens konsekvenser inom hälso- och sjukvård, skola, socialtjänst, rättsväsendet och migrationsverket. En internationell samverkan krävs för goda exempel från andra länder.
Fler specialistmottagningar och bättre vård. I dag finns bara två mottagningar dit könsstympade kan vända sig. Det krävs flera specialiserade mottagningar för att uppnå en jämlik hälso- och sjukvård, inte enbart koncentrerat till storstäderna. Medicinska riktlinjer och rutiner behöver tas fram och tillämpas i alla regioner.
Riktade insatser mot redan könsstympande. Det saknas i dag riktade insatser riktade mot de flickor och kvinnor som utsatts för könsstympning innan de kom till Sverige. En nationell kampanj måste tas fram för att uppmana vårdnadshavare att söka vård för sina barn.
Utred könsstympning i asylprocessen. Frågor ska ställas och information ska ges om barns rättigheter med tydligt fokus på antiagalagstiftning, barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning både till vårdnadshare och barn redan vid mötet med Migrationsverket. Vid hälsoundersökning av asylsökande barn ska frågor om våld, barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning ställas och mot bakgrund av den information som framkommer sak vård erbjudas.
Trots att det finns närmare 40 000 könsstympade flickor och kvinnor i Sverige saknas fortfarande förmågan i alltför stor utsträckning att ge rätt vård och stöd. Trots att sjukvården dessutom identifierat flickor födda i Sverige som utsatts för könsstympning finns bara tre fällande domar. Det krävs kraftfulla åtgärder från politiken. Vi måste nu agera, förebygga och kämpa för flickors och kvinnors rätt till sin kropp, sin frihet och sina egna val. Allt annat är ett enormt svek och diskriminering av flickors och kvinnor rättigheter, hälsa och utveckling.