Under valrörelsen har förslagen om populistiska åtstramningar regnat från både höger och vänster. De fyller inte någon annan funktion än att locka de före detta klassiska LO-väljarna från SD med främlingsfientliga förslag. Ett typexempel är förslagen om åtstramningar av arbetskraftsinvandringen.
I regeringsförhandlingarna som nu pågår hittar vi tyvärr bara ett parti som försvarar möjligheten för människor kan söka lyckan i vårt land. Det partiet är Liberalerna, som nu måste värna om arbetskraftsinvandringen själva. Detta trots att Moderaterna borde vara ett parti som står upp för arbetslinjen.
I dag förespråkar alla de stora partierna åtstramningar av arbetskraftsinvandringen. Redan för ett år sedan lade dåvarande finansminister Magdalena Andersson förslag om ännu hårdare regler. Moderaterna förespråkar ett lönegolv på nästan 30 000 för att arbetstillstånd ska beviljas – något som till och med skulle utestänga utländska doktorander. Sedan kommer det knappast som en överraskning att Sverigedemokraterna är emot även denna form av invandring.
För den som inte ser det uppenbart dumma i att hindra folk som vill komma hit och bidra till BNP kan vi redogöra för ytterligare två skäl att värna arbetskraftsinvandringen: för det första går vår ekonomi miste om skatteintäkter från uteblivna arbetstillfällen. För det andra är invandringen nödvändig för att arbetsgivare ska kunna utveckla sina verksamheter med hjälp av dem de anser är bäst på vad de gör.
Som sagt har allt fler partier börjat ställa frågan varför “invandrare ska ta jobb som kan gå till svenskar”. Verkligheten är att lejonparten – tre fjärdedelar enligt Arbetsförmedlingen – av rekryteringen genom arbetskraftsinvandring sker inom bristyrken. Det är alltså inte ett problem att invandrare kommer och tar arbeten som hade kunnat gå till svenskar.
Vidare är det redan krångligt att anställa någon som inte bor där arbetet finns och arbetsgivare söker också oftast kompetens från närområdet. Enligt lag måste arbetsannonser ligga ute hos Arbetsförmedlingen i tio dagar innan kompetens får sökas utanför Europa.
Den enda frågan vi egentligen behöver ställa oss är hur mycket vi är villiga att betala för S, M och SD:s ineffektiva åtgärder och i grunden felaktiga syn på människor som bara vill ha ett jobb. Någonstans måste kompetensen nämligen tillkomma. För varje tjänst som arbetsgivare inte kan fylla hämmas tillväxten, samtidigt som skatteintäkter faller bort. Än värre än, är faktumet att idéer aldrig får bli verklighet när företag inte kan växa. På tok för många partier är villiga att offra tillväxten på den nationalistiska populismens altare.
Under den gångna valrörelsen fick frågan om hur fler kommer i arbete inte uppmärksamheten den förtjänar. Elkrisen som likväl hotar många arbetsplatser har fått all politisk uppmärksamhet. Men att vi stirrar oss blinda på det akuta problemet gör att vi missar hotet på horisonten – den växande kompetensbristen. I Sverige behövs allt ifrån fler diskare till undersköterskor till utvecklare inom IT. En solklar del av lösningen är arbetskraftsinvandringen. Den som vill flytta till vår lilla del av världen för att ta ett arbete är inte ett problem, nej, det är en hjälte.
Nästa regering måste göra mer för att säkra tillväxt. Det görs genom att sänka dagens höga trösklar in på arbetsmarknaden, inte genom de stora partiernas arbetsmarknadsnationalism.