Pandemin har blottat fler brister i samhällssystemet än någon av oss vill erkänna. Tyvärr är det inte bara akuta insatser som behövs för att styra skutan rätt igen, vi behöver också agera preventivt för att se till att de långvariga konsekvenserna av coronas framfart blir så lindriga som möjligt.
När vi väl står med facit i hand och kan se vad pandemin och distansundervisningen innebar för de som genomlevde den kommer behovet av standardiserade prov att vara centralt. Visar det sig att utbildningsskulden ökade, likt den vårdskuld vi ser växa när vår sjukhuspersonal kämpar mot viruset, kommer det att krävas en än starkare skola för att beta av den.
Just därför är beskedet från Anna Ekström i regeringens presskonferens (15/12), att de nationella proven som skulle äga rum under vårterminen 2021 ställs in, så oroväckande.
De nationella proven det är frågan om genomförs i årskurs 6, 8 och 9 samt gymnasiet. De är en central del av betygsättningen och fullkomligt avgörande för eleverna. Dessa prov kunde genomföras denna höst, när pandemin och distansundervisningen var minst lika aktuell som den kan komma att bli till våren. Lärarkåren har redan bevisat att de kan ro detta i hamn. Varför utbildningsministern vill stoppa dem från att göra sina jobb går inte att förstå.
Grundskolorna har varit öppna hela denna höst. Om de nationella proven i lågstadiet kan genomföras till våren som planerat, vilket Ekström och Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson hävdade, finns det inga goda skäl för att stoppa dem i högstadiet eller gymnasiet. Så länge regeringen hävdar att man kan ha grund- och gymnasieelever i klassrum finns det ingenting som hindrar att de skriver prov när de sitter där.
Det besked Ekström ger är alltså att elever ska sitta i sina klassrum precis som vanligt till våren, men prov får de inte skriva. Detta kan tyckas märkligt, som regel sker det ju mer social distans mellan elever under provskrivning än under ordinarie undervisning. Den som lyssnar på utbildningsministern får intrycket av att det är proven och inte pandemin som är det farliga. Farligast är kanske socialdemokratisk utbildningspolitik.
Att beslutet medför en minskning av den arbetsbörda som proven medför för våra lärare lyfter utbildningsministern som en positiv effekt. Resonemanget är en logisk kullerbytta av rang. Ett långsiktigt sätt att låta de nationella proven drabba enskilda lärare mindre vore att införa central rättning av samtliga nationella prov. Detta skulle även bidra till att hindra den betygsinflation som vissa skolor kan ha ett intresse av, på landets alla elevers bekostnad.
För tillfället är just frågan om skolans ojämlikhet den mest aktuella i skoldebatten. Det bästa skyddet för att säkerställa jämlik betygssättning är de nationella proven. Utbildningsministern förstår såklart att betyg måste sättas, med eller utan dessa. I praktiken kommer hennes besked leda till att den subjektiva betygssättningen bli total, där varje lärare behöver basera hela bedömningen utefter prov som denne själv både tagit fram och rättat. Garanten för att niondeklassare i Leksand får samma utbildning och samma kunskaper som en niondeklassare i Göteborg eller Stockholm har därmed helt försvunnit. För att inte tala om dessa elevers rätt att bedömas efter samma kunskapskrav.
Eleverna kan inte vänta. Skolplikten innebär en rätt till undervisning. Trots rådande omständigheter är det utbildningsdepartementets förbannade skyldighet att ge dem det.