I Sverige har arbetskraftsinvandring debatterats under flertalet år. Det senaste inlägget i debatten kom i tisdags förra veckan, då Moderaterna presenterade sitt riksdagsinitiativ till skärpta krav för arbetskraftsinvandring. Dessvärre är förslagen som presenterades i initiativet orimliga, otidsenliga och framför allt skadliga för Sverige.
Enligt Arbetsförmedlingen uppgår arbetskraften i Sverige till strax över 5,1 miljoner människor. Av dessa utgör arbetskraftsinvandrare cirka 0,5 procent. Migrationsverkets statistik visar att de vanligaste yrkesgrupperna som beviljades arbetstillstånd under 2020 var bärplockare och plantörer följt av IT-specialister. Även yrken inom service-, omsorgs- och försäljningsyrken utgjorde en stor andel av de beviljade arbetstillstånden.
Dessa yrkesområden och många därtill utgör i dag så kallade bristyrken på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen uppskattar i dag att det bland annat kommer finnas en stor efterfrågan på exempelvis personal inom hälso- och sjukvård under de kommande fem åren. Behovet av denna yrkesgrupp har redan under 2020 fortsatt öka hos såväl privata som offentliga aktörer med anledning av covid-19 och därmed förvärrat den redan akuta situationen.
Moderaterna väljer genom sina förslag därmed att möta de ökade behoven av arbetskraft med hinder i vägen på den arbetslinje de säger sig vilja stärka. Enligt partiets migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard ska den arbetskraft som finns i Sverige ‘‘så långt det är möjligt användas för att ta jobben här’’. Malmer Stenergard – och därigenom Moderaterna – struntar genom uttalandet i att det i dag bland annat är just arbetskraftsinvandrare som tillmötesgår behovet av bristyrken.
Ignoransen inför denna aspekt genomlyser även det i Moderaternas förslag som berör en höjning av lönekravet på arbetskraftsinvandrare från 13 000 till 32 000 kronor. Det är inte bara en orimlig fördubbling sett till arbetsmarknadens förutsättningar i dagsläget, utan en lön som är 300 kronor över Sveriges medianlön. Denna höjning skulle tillintetgöra enskilda individers möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och omöjliggöra för exempelvis småföretag att anställa arbetskraftsinvandrare.
Att människor som söker sig till Sverige för att bidra till samhället ska mötas med ett absurt lönekrav vid inträdet på arbetsmarknaden är därutöver varken realistiskt eller hållbart. För att arbetsmarknaden ska kunna utvecklas krävs det lösningar som gör det lönsamt för såväl företag som individer att verka i Sverige. På så sätt – inte genom åtstramningar och ultimatum – kan arbetslöshet motverkas, konkurrens utvecklas och ekonomin förbättras.
Moderaternas förslag skulle om det antas skapa allvarliga problem för företag, individer och Sveriges arbetsmarknad. Att försvåra möjligheterna för fler att bidra till Sveriges utveckling är en allvarlig felprioritering, särskilt eftersom Sverige befinner sig i en kris med anledning av covid-19 och dess följder. Det är därför av yttersta vikt för Sverige att Moderaterna tänker om – och börjar tillgodose arbetsmarknadens behov istället för att blunda för dem.