Häromveckan landade antagningsbeskeden till universitet och högskola hos tusentals blivande studenter. Uppsala universitet är det universitet med flest ansökningar i hela landet, förra hösten togs över 87000 ansökningar emot. För många är det inträdesbiljetten till en känslomässig berg-och-dalbana. Spänning över att flytta till Uppsala och börja en ny utbildning. Iver över att få träffa nya människor, få nya vänner och kanske till och med träffa kärleken. Ångest över att behöva hitta en bostad som gör att det blir möjligt.
Varje år vid terminsstart dyker berättelserna upp om studenter som tillfälligt tvingas bo i tält eller betala ockerhyror för ett rum knappt större än en städskrubb. Även om det byggts en hel del de senaste åren så har det ändå inte varit tillräckligt för att börja beta av den ackumulerade bostadsbristen.
Bostadsbristen gör också att det är många som till och med tvingas tacka nej till en efterlängtad utbildning. Det är ett slöseri med människors drömmar och ett misslyckande för hela samhället när framtidens arbetskraft inte utbildas. Det säger sig alla politiska partier hålla med om men de politiska reformerna för att leverera på ambitionen lyser med sin frånvaro. Så sent som i december avskaffades till och med det investeringsstöd som funnits för att öka byggandet och pressa hyrorna. För att garantera rätten till en bostad behövs reformer och inte bara vackert prat från politikerna.
Men problemet är inte bara att det inte byggs tillräckligt, det är också att det som byggs är alldeles för dyrt för att unga och studenter ska ha en chans att kunna bo där. För att blivande och färdigbakade studenter ska ha någonstans att bo när de kliver in eller ur studentlivet behövs kraftfulla reformer.
1. Statligt stöd till byggande av hyresrätter med lägre hyror. Offentliga stimulanser så som investeringsstödet behöver återinföras och utvecklas för att det ska byggas fler lägenheter med rimliga hyror. Staten behöver ta en aktiv roll för att lösa bostadsbristen. En del av pengarna i ett nytt investeringsstöd bör riktas särskilt till byggandet av studentbostäder.
2. Höj och tillgängliggör bostadsbidraget. Under många år har nivåerna i bostadsbidraget halkat efter, vilket gör att det nu är färre som kan ta del av det och att det ersätter en mindre del av hyran. Enligt SFS undersökningar avstår också många studenter från att söka bostadsbidrag på grund av de betydande riskerna att bli återbetalningsskyldig. Bostadsbidraget måste höjas och risken för återkrav minimeras om fler unga och studenter ska ha nytta av det. Det finns förslag om detta i den statliga BUMS-utredningen som bör genomföras.
3.Skattereform för rättvisa mellan ägt och hyrt boende. På grund av skattesystemets utformning är kostnaden för en nybyggd hyresrätt upp till 2 500 kronor högre per månad i olika skatter och avgifter än för en jämförbar bostadsrätt eller villa. Detta försämrar hyresrättens konkurrenskraft och bidrar till att det byggs för få hyreslägenheter och till att hyrorna blir höga.
Att unga tvingas tacka nej till utbildning på grund av bostadsbristen riskerar inte bara att krossa livsdrömmar; det utgör även ett hot mot hela samhällets ekonomiska utveckling. Visst kostar det pengar att bedriva en aktiv bostadspolitik, men när människor inte har tillgång till ett eget hem riskerar det att kosta samhället mycket mer än så.
Med våra bostadspolitiska förslag skulle fler kunna flytta hemifrån, utbilda sig och kanske till och med träffa kärleken. Men framför allt skulle de kunna se fram emot en framtid där möjligheten till ett eget hem kan bli verklighet och inte bara en dröm.