Det är dags att Sverige och EU tar sitt ansvar för det iranska folket. I sex dagar stängde islamiska regimen i Iran ned internet i hela landet och slog brutalt ned fredliga demonstranter.
Amnesty International beräknar nu att över 140 människor har mördats av regimen och cirka 4000 gripits.
Protesterna inleddes 16 november när bensinpriset tredubblades utan folks vetskap. För att protestera mot det höjda priset tog enskilda iranier initiativet att ställa sina bilar mitt på vägarna. Efteråt började folk i nästan hundra städer demonstrera fredligt, inte bara mot det förhöjda bensinpriset utan mot själva regimen. Ett av de slagord mot regimen som blivit populära är ”Bensinpriset är en ursäkt, vår protest är riktad mot regimen” (Bensin bahaneh ast/asle nezam neshaneh ast).
Folk har hotats till att inte delta i demonstrationer genom slumpmässigt utskickade mobilmeddelanden.
President Hassan Rouhani har dessutom öppet meddelat att man genom kameraövervakning kan identifiera och straffa demonstranter. På grund av internets avstängning kunde människor inte, vare sigi eller utanför Iran, ta reda på exakt vad som hände på gatorna och kunde inte ta kontakt med släkt och vänner. Det ledde till stor oro bland iranier runt om i världen.
Sedan 21 november har internet börjat fungera i vissa delar av landet, varpå videofilmer publicerades och världen fick se brutaliteten. Samtidigt började regimen att propagera mot demonstranter med hjälp av tvångserkännanden. Den 20 november visade den statliga tv-kanalen en kvinna som av regimen påstods vara kopplad till särskilda oppositionsgrupper vilket gör henne till en landsförrädare.
Dessa anklagelser mot arresterade demonstranter har lett till oro bland många aktivister och organisationer som kämpar för mänskliga rättigheter.
Sedan etableringen av den islamiska republiken, efter 1979 års revolution, har iranier ständigt levt under olika grader av förtryck, förfäran och tyranni. Iranska folket har kämpat under dessa 40 år, antingen genom valdeltagande med förhoppningen om demokrati eller genom protester, men sedan december 2017 har protesterna upprepats med allt tätare mellanrum och över större delar av landet.
Västvärldens relation med den islamiska regimen är oerhört viktig. Under det senaste decenniet har EU-länder intagit en diplomatisk ställning mot diktaturen i Iran. Sveriges före detta utrikesminister, Margot Wallström (S), tog emot islamiska regimens utrikesminister Javad Zarif i augusti. Det besök kritiserades av många svensk-iranier, och Wallström svar till kritikerna var att ”Vi har prövat metoden att isolera Iran under årtionden, det ledde bara till att de mest fundamentalistiska krafterna fick mer uppbackning och mer stöd.” (Aftonbladet 20/8).
Men Wallströms uttalande stämmer inte. Makthavare i Iran, både konservativa och så kallade reformister, är väldigt lojala till regimen och ledaren Ali Khamenei.
Vi märker att sedan EU ändrade sitt beteende mot regimen har reformister och moderata grupper vänt folket ryggen. Med det menas att det egentligen inte spelar någon roll vilka i den islamiska regimen man förhandla med, hela regimen är korrupt.
Nu är det nödläge i Iran och därför måste EU och Sverige ta ställning för vad som är rätt. De ska stå vid det iranska folkets sida, inte regimens. Därför kräver vi att:
– Sverige kallar hem sin ambassadör och upphäver alla handelsavtal med regimen
– Sverige skickar ut islamiska republikens ambassadör och diplomater
– Sverige i FN och alla andra internationella sammanhang lyfter mänskliga rättigheter i Iran. Vi accepterar inte längre att handel går före mänskliga rättigheter
– EU tar sitt ansvar och gör uppehåll i förhandlingar med islamiska regimen och kräver att alla som tillfångatagits på grund av deltagande i demonstrationer, politisk aktivism och kamp för minoritetsrättigheter befrias omedelbart samt får den yttrandefrihet de förtjänar
– EU verkar för journalistisk frihet i landet.