Christer Olsson, regionråd och gruppledare, och Jonathan Othén, regionråd (båda SD).
På senaste regionfullmäktige den 20 november 2024 talade vi länge och omständligt om frågan om ändrade riktlinjer för regionens finanspolicy. Det är tydligt att styret, tillsammans med oppositionen, och Sverigedemokraterna står långt ifrån varandra i den här frågan.
SD klargjorde till exempel tydligt att vi anser att försvarsindustrin inte ska vara utesluten från regionala placeringar. Det är en industrigren som är helt avgörande eftersom det rådande världsläget är sådant som det är. Vi anser att det är legitimt att satsa på en försvarsindustri som arbetar på högvarv för att förse Ukraina med de vapen och den ammunition landet behöver för att kunna försvara sitt nationella oberoende, rentav sin nationella överlevnad.
Miljöpartiets företrädare var dock under debatten uppe flera gånger och menade att vi skulle vara ute efter att med vilje förlänga kriget i Ukraina för att därmed tjäna pengar. Det är en så grotesk anklagelse att den egentligen inte ens förtjänar att bemötas alls. Det är ett tydligt exempel på att Miljöpartiet är beredda till vilka insinuationer som helst när man inte har riktiga argument att ta till.
Om styret inte vill investera i försvarsindustrin, så låt gå. Det finns andra lönsamma branscher där regionens skattebetalares pengar kan placeras för att få bästa möjliga avkastning.
Men nu blir det på ett sätt ännu värre, eftersom styret i den nya policyn inte bara radikalt ökar den andel alternativa investeringar som får göras i Region Uppsala, utan också vill ge "möjligheten att tillämpa en positiv urvalsprocess där placeringar väljs som aktivt främjar mänskliga rättigheter, förnyelsebar energi, miljö och god affärsetik ska övervägas.".
Man vill alltså av ideologiska skäl tvinga in regionens placerade pensionsmedel i ett oansvarigt spel, där man potentiellt riskerar tryggheten för framtida pensioner för att finansiera projekt vars ekonomiska bärkraft är långt ifrån garanterad. Vi menar att en sådan strategi inte bara utmanar principerna för ansvarsfull kapitalförvaltning och “god affärsetik”, utan också väcker frågan om det verkligen är en regions roll att äventyra offentlig ekonomi för att jaga gröna goodwill-poäng.
Gröna näringar, vad är det egentligen? Det kan till exempel vara sådant som det nu krisande Northvolt, vars nuvarande läge väl ingen kunnat missa. Där har staten inte bara lämnat kreditgarantier på 1,5 miljarder, utan också redan spelat bort 5,8 miljarder kronor av pensionsspararnas pengar via AP-fonderna. Ett annat exempel är den storslagna satsning som SSAB för några år sedan basunerade ut om fossilfri ståltillverkning, en satsning som nu lagts på is på obestämd tid eftersom det visat sig vara omöjligt att få kalkylen att gå ihop.
Styret vill av ideologiska skäl tvinga in regionens placerade pensionsmedel i ett oansvarigt spel, där man potentiellt riskerar tryggheten för framtida pensioner för att finansiera projekt vars ekonomiska bärkraft är långt ifrån garanterad, skriver skriver Jonathan Othén och Christer Olsson (SD).
Inom begreppet ”gröna näringar” kan man även hitta storskaliga satsningar på vindkraft, fast snart sagt alla stora vindkraftsinvesterare dragits med stora lönsamhetsproblem i flera år. De problemen började alltså långt innan den nuvarande SD-stödda regeringen tillträdde, så vänstersidan kan inte skylla ifrån sig i den frågan heller.
Det finns förhoppningsvis några ”gröna näringar” som inte är ekonomiska slukhål, som Region Uppsalas styre vill ösa ner skattebetalarnas pengar i. Men även om man i denna spretiga kategori kan hitta sunt värderade företag så är den nya finanspolicyn en sådan begränsning av regionens ekonomiska manöverutrymme att det kan visa sig bli mycket dyrt.
Allt detta beror på en ideologisk låsning till vänster, där man av närmast känslomässiga skäl bekänner sig till vissa branscher och förkastar andra. Det känns säkert bra för de enskilda politikerna, men de är satta att representera invånarna i Uppsala län. Och i det här fallet betyder det att förvalta dessa invånares inbetalda skattemedel på ett så ansvarsfullt sätt som möjligt. Vi ser inget av det ansvarstagandet i den nuvarande finanspolicyn.