Niclas Malmberg och Olivia Andrén framför åsikten att elbrist inte är ett problem i Sverige (UNT 10/1). Hur närsynt får man vara som politiker och opinionsbildare?
Vi har i dagsläget ett överskott av elenergi i norra Sverige när det blåser, då vi låtit tyska investerare bygga vindkraft på fjällen i norr till många norrlänningars stora förtret. Inte minst samerna och rennäringen. För att de tyska investerarna ska få avkastning på sitt investerade kapital måste elförbrukningen i Norrland kraftigt ökas samtidigt som skattebetalarna måste ta den stora kostnaden att bygga ut elöverföring söder ut.
Dagens miljöpartistiska energipolitik medför att vi har ett elöverskott i norra Sverige och underskott i den förbrukande och tätbefolkade södra halvan av landet.
Energibalansen byggde på att kärnkraften stod för baskraften i söder och att vattenkraft genom överföringar från norr kunde ta förbrukningstoppar och driftsstörningar samt att försörja stora energiförbrukare som skogs- och stålindustri.
Nu har vi lagt ner välfungerande kärnkraft i södra Sverige samtidigt som vi låtit utländska investerare kraftigt bygga ut vindkraften i norr. Att då tala om att vi har elöverskott är som att ha ena foten i kokhett vatten och andra i isvatten och tycka att läget är bra.
Ser vi lite längre än näsan räcker så har vi inget elöverskott i norra Sverige att transportera söder ut. Med Vattenfalls, LKAB:s och SSAB:s projekt Hybrit, för att med elenergi spjälka vatten för att med vätgas reducera malm till järnsvamp åtgår mera elenergi än vad nu produceras i norr eller ökning med en tredjedel av vad som i dag totalt förbrukas i landet.
Vad gör vi i södra halvan av Sverige?
Vi får avveckla industrin i takt med kärnkraftsavvecklingen eller importera fossilenergi från kol eller i bästa fall naturgas. Inga besparingsåtgärder eller batterilagringar klarar detta. Att driva elbilar med elenergi från fossila kraftverk var väl inte vad vi tänkt eller?