Regeringen fattade i februari i år ett för folkhälsan avgörande och mycket positivt beslut. Om regeringens myndigheter nu bara gör som uppdragsgivaren säger kommer vi kanske äntligen att helt kunna fasa ut cigaretterna från den svenska marknaden. Vad det betyder för folkhälsan är inte svårt att förstå. Mindre känt är hur många liv den svenska tobakspolitiken redan räddat. Snuskommissionen har låtit utreda frågan och svaret är att tusentals liv har räddats varje år från början av 1980-talet och framåt. Allt för att den svenska befolkningen sedan länge snusat mer än sin omgivning och att denna ordning manifesterades med ett permanent undantag från EU:s snusförbud från inträdet 1995.
Först regeringen och dess myndigheter. I februari formulerade socialminister Jakob Forssmed ett tilläggsdirektiv till den sittande utredningen om tobakens skadeverkningar. Där står att utredande myndigheter ska ”klargöra de gradskillnader av ANDT-produkters skadeverkningar som är vetenskapligt påvisade”.
Myndigheterna i fråga är Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Dessa myndigheter har tidigare hemfallit åt resonemang som snarast skulle kunna beskrivas som ett ifrågasättande av denna nu av regeringen fastslagna grundpremiss: Det finns vetenskapligt påvisade skillnader som måste klargöras. Det är inte längre en fråga om huruvida de existerar utan om hur dessa skillnader ser ut.
Snuskommissionen har tagit fram en egen skuggrapport i frågan med titeln Relativa hälsorisker med tobak och nikotin. Där hänvisas till ett flertal studier som bör täckas in i myndighetsrapporten. Låt oss här framhålla två:
- Murket et al, 2020. 13 olika nikotinprodukters relativa hälsorisker studeras. Resultat: Rökare löper 400 till 500 gånger så hög risk att utveckla cancer som konsumenter av snus eller vitt snus. Det vore bra om våra myndigheter kunde upplysa om detta.
- Det brittiska läkarförbundets rapport Smoking and health, 2021. Där rekommenderas hälsomyndigheterna i Storbritannien att anamma skademinimeringsprincipen och aktivt förorda tobaksfritt nikotin som ett bättre alternativ för rökare. De värnar den brittiska befolkningen. Svenska myndigheter har att värna den svenska befolkningen.
En för utredningen brännande frågeställning är: Hur många liv har snuset räddat i Sverige? Snuskommissionen har därför låtit utreda frågan. Utgångspunkten har varit uppgifterna i Global Burden of Disease. Genom att jämföra skillnaden i dödlighet mellan tobakskonsumenter och icke tobakskonsumenter i EU-länder utan snus med samma siffror för Sverige, viktat för befolkningsstorlek, uppstår en skillnad på 3 845 liv. Det betyder att om alla snusare i Sverige övergått till cigarettökning om snuset förbjudits 1995 skulle 3 845 liv ha spillts varje år. Nu är det ett ytterst osannolikt antagande. En och annan hade väl ändå förmått sluta med snuset utan att börja röka. Men även ett försiktigt antagande, som att hälften av alla snusare skulle ha lyckats avhålla sig från nikotinprodukter om snuset förbjöds och den andra halvan sökt sig till den enda alternativa marknad som då fanns – cigaretterna – skulle siffran alltså vara närmare 2 000 personer per år som räddats till livet av Sveriges framförhandlade permanenta undantag från EU:s snusförbud.
Tänk på det när du kramar om din snusande far eller farfar nästa gång.
Sedan är inte heller snuset någon hälsoprodukt. Bäst för folkhälsan vore om allt tobaksbruk kunde upphöra. Men det är bättre att rikta in sig på det mest hälsoskadliga först. Det räddar liv. Tusentals liv varje år i Sverige. Så fungerar skademinimeringsprincipen. Detta har regeringen nu lärt sig. Myndigheternas roll blir att se till att budskapet också kommuniceras ut till befolkningen.