Handikappförbunden anser att det är nog nu! Sluta prata om assistansfusket som något väsensskilt från andra bedrägerier inom välfärden. Rikta strålkastaren mot de skyldiga, mot kriminella och mot regeringen och ansvariga myndigheter som inte tar sitt ansvar.
Tydliggör betydelsen av LSS, som den frihets- och rättighetsreform den är.
Under lång tid har det i massmedia pågått en debatt om LSS och personlig assistans, där fokus ligger på de bedrägerier som skett inom området där kriminella personer tillskansat sig medel som är avsedda för personlig assistans till personer med funktionsnedsättning. Nu senast har Svenska Dagbladet i en serie artiklar kartlagt vad de benämner som assistansfusket. Retoriken är hård med begrepp som fusk, bedrägerihärvor och lukrativ arena.
Man talar om att mångmiljonbelopp fortsatt att rulla ut från Försäkringskassan till fuskbolag, trots vetskap om bedrägerierna.
SvD ägnar två av sina artiklar till "Terrorism finansieras via svenska assistansbolag" (SvD 9/3). Påståendet understöds av en rapport skriven av Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier vid Försvarshögskolan, på uppdrag av Finansinspektionen. I nämnda rapport kan man läsa att ”Enstaka fall finns även där resande förekommit i sammanhang där assistansersättning utnyttjats”.
Enstaka fall ligger alltså till grund för budskapet är att assistansmedel med systematik finansierar terrorverksamhet.
I artiklarna intervjuas ansvariga ministrar: socialdemokraterna Morgan Johansson, Åsa Regnér, Annika Strandhäll och Magdalena Andersson. Samtliga lägger pannan i djupa veck och är överens om att omedelbart sätta stopp för fusket, till nästan vilket pris som helst.
Vi vill inte på något sätt förminska betydelsen av bedrägerier och kriminalitet i välfärden. Självklart ska det finnas fungerande kontrollsystem som effektivt motverkar bedrägerier. Det gäller alla välfärdsbranscher och bidragssystem.
Att det är anställda hos myndigheten Försäkringskassan, som genom grova dataintrång kommit över sekretessbelagda uppgifter om assistansberättigade, och därmed lagt grunden för flera stora bedrägerihärvor, är särskilt anmärkningsvärt.
Sanningen är att samma debatt pågått i många år, sedan den så kallade fuskutredningen 2011 (SOU 2012:6). Mycket har gjorts sedan dess för att stävja bedrägerierna. Inspektionen för vård och omsorg, IVO:s krav är så rigorösa att det i dag torde vara ogörligt att starta ett assistansbolag med dolda syften. Försäkringskassans kontroller gör det vidare omöjligt att fejka en funktionsnedsättning och få assistansersättning. Kostnadskontrollen för tidrapportering är skärpt och avvikande beteenden uppmärksammas. Samverkan mellan olika myndigheter har utvecklats. Försäkringskassan har under de senaste fem åren haft i uppdrag att ha ett särskilt fokus på assistansersättningen.
Den gräns mellan kontroll och integritet som Magdalena Anderson talar om i en av SvD:s artiklar (9/3) har för länge sedan suddats ut.
Nu klockas och övervakas det mesta från toalettbesök till måltider, utan någon hänsyn till den personliga integriteten.
I sin iver att stävja bedrägerierna har man bidragit till att långt färre personer med rätt och behov av statlig assistans får sina ansökningar beviljade, att många förlorat sin rätt, eller fått kraftigt begränsad assistans och därmed fått sin personliga frihet avskuren.
När Annika Strandhäll säger (SvD 9/3) att rädslan för att skapa oro hos dem som behöver statligt stöd lett till ”handlingsförlamning” för att stävja fusket, är det ett hån mot alla dem som fått smaka på effekterna av den ökade statliga kontrollen.
Vi vill tillföra ett väsentligt perspektiv i debatten, nämligen situationen för de personer som på grund av fuskdebatten och regeringens agerande blivit de riktiga förlorarna.
Varje gång som massmedier använder begreppet assistansfusk, riktas blickarna inte främst mot dem som faktiskt begår kriminella handlingar, utan mot dem som i sin vardag är beroende av personlig assistans eller andra insatser enligt LSS för att kunna leva ett självständigt liv. Den allmänna opinionen mot den ”dyra och dessutom kriminellt belastade” personliga assistansen växer, misstänksamheten riktas mot personer med personlig assistans och regeringen får än fler argument för att fortsätta sin nedmontering av den kanske viktigaste frihetsreformen någonsin – LSS.
Handikappförbunden anser att det nu är nog. Sluta prata om assistansfusket.
Rikta fokus mot de skyldiga och mot regeringen och ansvariga myndigheter som inte tar sitt ansvar, varken för att på ett adekvat sätt styra upp bristerna i sina kontrollsystem eller för att svara upp mot de rättigheter som personer med funktionsnedsättningar och deras familjer har.
Berätta om FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar och om att den nuvarande hanteringen av personlig assistans innebär allvarliga brott mot denna konvention.
Skydda och värna rättigheterna till självbestämmande, delaktighet och frihet för personer med funktionsnedsättningar som LSS innebär. Dessa rättigheter går inte att ifrågasätta.
Stig Nyman, ordförande Handikappförbunden