De länder som toppar välfärdsligan är lågskatteländer som ser till att göra rätt saker i stället för att ösa mer pengar över fel saker, skriver Christian Ekström, vd Skattebetalarna och Erik Bengtzboe, chefekonom Skattebetalarna.
Ett land som Sverige har inte råd med skadliga skatter. Höga välfärdsambitioner behöver finansieras och det kan endast åstadkommas genom tillväxt, inte genom att rika och de med höga inkomster bestraffas. Det är hög tid att avskaffa den statliga inkomstskatten. Men den behöver inte ersättas med andra skatter. Bättre då med sänkta utgifter.
Vårt framtida välstånd hålls tillbaka av höga marginalskatter. Det slår hårt mot drivkrafterna för arbete och i det långa loppet blir vi alla fattigare när mindre värde skapas, vilket i sin tur leder till lägre skatteintäkter än vad som annars vore fallet. Detta är ett av flera goda argument för varför den statliga inkomstskatten borde avskaffas som återkommande framförs i den skattepolitiska debatten.
Alltför ofta kompletteras argumentationen för avskaffandet av den statliga inkomstskatten med förslag på höjda eller nya skatter som ska finansiera den skadliga skattens avskaffande. Det är feltänkt.
Sverige lider inte bara av höga marginalskatter för dem med lite högre inkomster, Sverige lider av för höga skatter på mer eller mindre samtliga områden. Det är inte bara mixen av skatter som är problemet, utan även den totala skattebördan.
Den statliga inkomstskatten står i realiteten för en väldigt begränsad del av skatteintäkterna och ett avskaffande är i stor utsträckning självfinansierande. Rimligen borde skadliga skatter som inte bara drabbar samhällsekonomin negativt utan till och med leder till lägre skatteintäkter än vad som annars vore fallet avskaffas.
I den mån ett avskaffande av den statliga inkomstskatten behöver finansieras, bör det snarare ske genom att sänka de offentliga utgifterna. Kostnaderna för den offentliga sektorn uppgår i den senaste budgeten till 3 249 miljarder kronor och det är långt ifrån alla de pengarna som används effektivt.
Sverige har länge varit ett land som har stuckit ut med våra höga skattenivåer men vi har aldrig stuckit ut genom effektiv användning av skattepengar. Skattebetalarna är aktuella med boken Lågskatteländer toppar välfärdsligan – medan högskatteländer tappar skriven av Nima Sanandaji och Stefan Fölster och som sätter fingret på just detta fenomen.
Boken visar att de länder som toppar välfärdsligan är en grupp lågskatteländer som ser till att göra rätt saker i stället för att ösa mer pengar över fel saker. Sverige har mycket att lära av länder som Schweiz, Nya Zeeland och Japan som trots lägre skatter är bättre än oss på välfärd.
Innan några skattehöjningar eller nya skatter aktualiseras bör en ansvarsfull regering som säger sig vilja stärka svensk konkurrenskraft och skapa bättre förutsättningar för ökad tillväxt genomföra en utgiftsreform, med åtminstone följande beståndsdelar:
- Rensa i statens uppdrag och lägg ner fler myndigheter.
- Ställ högre krav på effektivitet i landets regioner och kommuner. Skattebetalarna har identifierat en besparingspotential om 30 miljarder, utan försämringar av välfärden.
- Stryp de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen. Bara i de statliga ersättningssystemen uppskattas kostnaden för dessa vara 10–20 miljarder kronor varje år.
- Rensa upp bland de statliga stödprogrammen. En rapport från Skattebetalarna visar att vinsterna med de så kallade näringslivsstöden, vilka uppgår till åtminstone 50 miljarder kronor per år, är obefintlig.
- Skärp kraven på offentliga upphandlingar. Offentliga upphandlingar kostar ungefär 1 000 miljarder kronor per år. 10–15 procent av pengarna är bortkastade visar beräkningar från Expense Reduction Analysts.
Slopande av den statliga inkomstskatten är i realiteten självfinansierande över tid. Att skifta slopandet mot andra skatter leder till ett högre skatteuttag än nödvändigt. Bättre då att göra det som behövs, nämligen städa upp i slöseriet och sänka skatten.