Hannes Sjöberg, näringspolitisk expert Almega Serviceföretagen
I Uppsala kommun har en häpnadsväckande situation uppdagats: lärare tvingas städa sina klassrum under lektionstid. Detta är inte bara ett slöseri med värdefull undervisningstid – det är också ett symptom på en djupare problematik kring hur kommunen prioriterar skolornas arbetsmiljö. Det kan få större konsekvenser är vad det nu kortsiktiga perspektivet kanske visar.
Enligt Folkhälsomyndighetens allmänna råd ska lokaler som används stadigvarande städas dagligen, inklusive rengöring av golv och andra lättåtkomliga ytor. Detta är ett rimligt krav med tanke på både allergier och smittspridning. Som alla med småbarn vet så kan förskolor och skolor vara en smitthärd i början av terminerna, effektiv städning kan motverka det. Men i stället för att lösa detta genom att upphandla tillräckliga städtjänster, har Uppsala kommun valt en genväg som drabbar både lärare och elever.
Att kräva att lärare ska agera städpersonal under lektionstid är inte bara orimligt – det är också ineffektivt. Professionell städning kräver både tid och kompetens. Det handlar om mer än att hastigt torka av en bänk eller sopa upp lite sudd från golvet. Att städa ses ofta som ett yrke som inte kräver någon kompetens, det stämmer inte. Det krävs förkunskaper om det ska göras på korrekt vis. Rätt städmedel ska användas på rätt sätt för att säkerställa en ren miljö utan att skada lokalerna. Att överlåta det till lärare riskerar att skapa en situation där det inte blir rent på riktigt, det är inte värt det för att putsa på budgetens siffror.
Situationen blir än mer alarmerande när man tittar på skoltoaletterna. Statistiken talar sitt tydliga språk: fyra av fem högstadie- och gymnasieelever har någon gång undvikit att använda skoltoaletten. Två av fem gör det varje vecka eller oftare. När 58 procent av högstadieeleverna anser att skoltoaletterna är smutsiga har vi ett allvarligt arbetsmiljöproblem.
Det mest absurda i sammanhanget är att skoltoaletter används tre gånger mer frekvent än kontorstoaletter, men städas bara hälften så ofta. Man kan med fog anta att barn i åtminstone de yngre åldrarna smutsar ner mer än vad användarna på kontor gör. Ingen vuxen skulle acceptera liknande förhållanden på sin arbetsplats – varför ska då våra barn och lärare behöva göra det?
När Miljö- och hälsonämnden nyligen behandlade frågan kom man halvvägs. Att nämnden inte lättade på tillämpningen av Folkhälsomyndighetens regler var positivt, men den verkliga utmaningen kvarstår: att avsätta tillräckliga resurser för professionell städning.
Det knixiga i situationen är att kommunen vill äta kakan och ha den kvar. De som behöver stå för notan för dubbla kakor från Ofvandahls är lärarna och eleverna. Om kommunen hade varit villiga att betala för vad det kostar med daglig städning hade lärarna och eleverna fått en dräglig arbetsmiljö samtidigt som lärarna hade fått fokusera på sitt uppdrag. Att lära ut.
Lösningen är enkel men kräver politisk vilja: Uppsala kommun måste upphandla tillräckligt många städtimmar för att klara Folkhälsomyndighetens råd och vara beredd att betala vad det kostar att anlita seriösa städföretag. Det handlar om att prioritera en grundläggande arbetsmiljöfråga som påverkar tusentals elevers och lärares vardag.
Våra barn och lärare förtjänar en ren och hälsosam skolmiljö. Det är dags för Uppsala kommun att sluta vara dumsnåla och i stället investera i en långsiktigt hållbar lösning för skolstädningen. Det kommer att kosta lite pengar, med det förtjänar både eleverna och lärarna.