Covid-situationen påverkar alla i samhället. Att sjukvårdspersonal och riskgrupper påverkas av pandemin råder inga tvivel om. En annan drabbad grupp är gymnasieeleverna, som tvingades till distansundervisning i slutet av vårterminen. Efter sommaren togs beslut av Uppsala kommun att fortsätta med distans på deltid på de fyra största gymnasieskolorna. Huvudmotiveringen var att avlasta kollektivtrafiken. Ett sekundärt skäl var att undvika trängsel på skolorna.
Som lärare på en av skolorna som fått distansundervisning på halvtid ställer vi oss kritiska till beslutet som försämrar elevernas undervisning. Om uppoffringarna kan spara människoliv genom hejdad smittspridning kan det uppväga riskerna med distansundervisning: sänkt undervisningskvalitet, sämre likvärdighet i bedömning och minskad möjlighet till individuell anpassning. Frågan är dock om åtgärden verkligen når önskad effekt.
Vi möter elever som far särskilt illa av distansen. Vi hör om elever som nyvakna loggar in på Teams med mobilen, gömda under täcket och prickas av på närvarolistan, om elever som får spänningshuvudvärk av långa dagar framför datorn, brist på motion och tillagad lunch. Andra elever har ångest över att inte orka studera på egen hand till följd av koncentrationssvårigheter. Elever med psykosocialt svåra hemmiljöer kan inte delta hemifrån i klassdiskussioner, eller skäms över att visa upp hemmet i kameran. Vem för dessa elevers talan och hur länge orkar de med distansupplägg som hotar bli en långvarig lösning?
Självklart måste kommunen vidta åtgärder när smittspridningen av corona ökar. Det är dock märkligt att trängsel på UL ställs mot ungas utbildning. Enligt FHM räknas inte åldersgruppen 0-19 som en särskilt smittsam grupp. Skolpersonal har hittills inte drabbats värre än andra grupper i befolkningen. Varför just bussarna prioriteras när smittan ska hejdas ter sig därför obegripligt, när andra funktioner håller öppet, exempelvis shoppingcenter. Om ändå bussträngsel ska minimeras, varför inte anlita privata bussbolag om UL:s ordinarie bussar inte räcker till?
Att minska trängsel i skolan är enligt Smittskyddet i Uppsala den sekundära motiveringen till distansen. Detta kan till viss del framstå som en logisk åtgärd, då det på större skolor ofta uppstår trängsel i klassrum och korridorer. Det är absurt att undervisningen samtidigt får fortgå precis som vanligt på samtliga grundskolor, friskolor och de mindre av kommunens gymnasieskolor. Dessutom skriver Skolverket att en huvudman inte får använda distansundervisning med hänvisning till att en skola har trånga lokaler.
Konsekvenserna av distansundervisning ser vi kanske inte nu – men de kommer oundvikligen. Om deltidsdistansundervisningen får fortgå som permanent lösning under resten av läsåret är det ett socialt experiment, som drabbar eleverna som går på de fyra skolor som ”valts ut” av kommunen att vara med och hejda smittspridningen.
Alltså: Se till att eleverna får ha undervisning på skolorna – men vidtag åtgärder för smittbegränsning. Hur kan vi som lärare motivera för eleverna att de får trängas på Gränby Centrum – och för all del i skolornas korridorer och matsalar - men inte får ha sin normala undervisning?
Vissa gymnasieelever liksom alla grundskoleelever berörs inte alls av restriktionerna, medan eleverna på de största skolorna, berörs i högsta grad. Argumentet att det är nödvändigt med distansundervisning på grund av kollektivtrafiken håller inte. Behåll en likvärdig skola. Ta ansvar, lös problemet!