Läget är allvarligt. Under senare år har våldet i den gängkriminella miljön eskalerat till nivåer som saknar motstycke. Antalet dödsskjutningar är fler än någonsin. Unga män skjuts ihjäl i en utsträckning som sticker ut bland jämförbara länder. Det är inte bara de som rör sig i de gängkriminella miljöerna som drabbas av det hänsynslösa våldet utan även många som står utanför har fallit offer eller är anhörig till någon som blivit mördad eller skadad. Gärningsmännen är ofta unga och det är tydligt att straffrabatten är en viktig komponent när gängen rekryterar.
Det är också oroväckande att se hur förnedringsrån har ökat lavinartat de senaste åren. Ofta är måltavlorna barn och kränkningarna oerhört grova. Trenden måste brytas och det är tydligt för de flesta att den sittande regeringen varken kan eller vill se vad som krävs för att vända utvecklingen.
I dag (17/11) kommer riksdagen att debattera regeringens förslag om att ändra straffrabatten för unga myndiga. Regeringen har övergett ungdomsreduktionsutredningens förslag till förmån för en lagstiftning som innebär att man fortsatt får straffrabatt om man exempelvis hotar vittnen i en rättegång eller då någon angriper en polis och därigenom gör sig skyldig till våld mot tjänsteman. Det finns inga godtagbara skäl att från det allmänna signalera att ålder skulle vara en förmildrande omständighet vid sådan brottslighet.
Moderaterna och Kristdemokraterna tycker i stället att myndiga personer som begår brott ska få ett straff som speglar gärningens allvar. Därför har vi gemensamt gått fram i justitieutskottet för att i stället avskaffa straffrabatten för unga lagöverträdare helt. Vi har lagt fram ett skarpt lagförslag. En majoritet i riksdagen håller med oss i sak, men tyvärr har Centerpartiet förklarat att de inte kommer att stödja vårt skarpa lagförslag. I stället vill de att regeringen lägger fram samma förslag i en odefinierad framtid.
Ett avskaffande av den nuvarande straffrabatten är viktigt för att brottsoffret ska få den upprättelse som kränkningen innebär. Det är inte rimligt att någon som utsatts för ett allvarligt brott kan se sin myndiga förövare röra sig fritt på gator och torg kort efter rättegången när automatisk straffrabatt och villkorlig frigivning reducerat påföljden till några månader. Det innebär också att unga, särskilt sårbara personer kommer snabbare ut till samma kriminella miljö som lockade in dem i brott. När straffen reduceras till en nivå där det nästan blir löjeväckande eroderas vidare allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Det är farligt på flera plan.
Motargumentet man ofta möter är att hårdare straff inte avskräcker från brott. Det kan stämma att en gärningsman inte gör en närmare avvägning kring fängelsetiden och om de då ska slå fyra eller fem knytnävsslag. Men straffrabatterna innebär ett solklart incitament för gängen att rekrytera allt yngre personer att begå grova brott.
Det är också så att längre straff innebär bättre möjligheter för kriminalvården att ge adekvat vård och därmed minska återfallsrisken. Det är viktigt att en insats från det allmännas sida inte bara blir en snabb mellanlandning innan man är tillbaka i sina gamla miljöer utan i stället en möjlighet att faktiskt få en nystart och bidra till något positivt. Många av kriminalvårdens rehabiliteringsprogram är längre än strafftiden gärningsmannen får. De blir därmed verkningslösa.
Det har under lång tid rått konsensus om att personer som är 18 år är tillräckligt gamla för att rösta, arbeta och driva företag, vara ledamot av Sveriges riksdag och inte minst försvara landet i händelse av krig. Det förefaller därför märkligt att det är just i straffrättsligt hänseende som vi ska särbehandla en grupp myndiga personer. Att avskaffa ungdomsrabatten är med andra ord i grunden ett ställningstagande för att den som fyllt 18 år deltar i samhället med samma friheter och ansvar som andra vuxna personer.