Det finns många saker som gör Uppsala till en unik och fantastisk stad. Den är stor men inte för stor. Den ligger nära Stockholm men inte för nära. Vi har Sirius fotboll och bandy och inte minst Storvreta innebandy. Vi har två framstående universitet och Sveriges mest omtalade studentliv. V i har Uppsala domkyrka och Uppsala slott, vi har vatten med Fyrisån och Mälaren, men inte minst, så har vi fantastiska skogsområden på cykelavstånd från centrum. Vi har stadsskogen, Nåsten och kronjuvelen Lunsen.
Det måste vara helt unikt i Sverige och kanske i hela världen att ha ett 1500 hektar stort obrutet naturskogsområde, med ytterligare lika mycket skog i randområden som skyddar reservatet, på cykelavstånd från centrum. Lunsen är även fint sammanlänkat med Kungshamn-Morga, längs Ekolns östra strand. Ett så pass stort sammanhängande skogsområde med denna stora andel naturskog är i sig själv något väldigt sällsynt i vårt skogsbruksdominerade skogslandskap och på så nära avstånd till en storstad, är det något helt enastående och ovärderligt. Det är en tillgång som inte går att återskapa inom överskådlig tid om den går förlorad.
Uppsala kommun med Erik Pelling i spetsen vill avverka en stor del av Lunsenskogen och omvandla den till en stadsdel med 50 000 invånare. Är det verkligen nödvändigt att offra en av våra stora ovärderliga tillgångar för denna stadsutbyggnad? Även om det inte är själva reservatdelen av Lunsen som ligger i plan att bebyggas så är det ett stort buffertområde i den norra delen av Lunsen som också är en skog med höga naturvärden.
50 000 människor ska bo på randen till naturskogen. Det säger sig självt, naturreservatet kommer att bli en spillra av sin nuvarande skepnad. Runt Uppsala finns ju en mängd olika tänkbara områden att bygga på som till stor del utgörs av åkermark. Om man jämför 300 hektar naturskog, vilket är ungefär den andel av Lunsen som ska bebyggas, med 300 hektar åkermark och den nytta dessa områden kan ge stadens invånare, så ger åkermark ett öppet och vackert landskap och mat på bordet. Men vad kan vi som Uppsalabor använda den stadsnära åkermarken till i vårt dagliga liv? Man får inte ens beträda marken.
Naturskogen Lunsen erbjuder oändliga möjligheter till friluftsliv för Uppsalabor hela året om. Självfallet är bra åkermark en viktig naturresurs som behöver skyddas, men samtidigt måste stadsnära åkermark kunna värderas ur flera aspekter, den kan inte vara helt vigd för odling utan att andra intressen får komma i fråga. I Sverige har vi 140 000 hektar åkermark i träda varje år i vårt land, bara i Uppland finns det just nu ca 14 000 hektar åkermark i träda. Och faktum är att en stor del av vår brukbara mark faktiskt beskogas eller tas ur bruk varje år. Om man tittar på internet så får man fram siffror på att 950 000 hektar brukbar mark har tagits ur bruk sedan 1950-talet, det motsvarar en fjärdedel av hela vår brukbara areal i Sverige. Om åkermarken är så helig varför läger vi ner så mycket brukbar mark och varför lägger vi så mycket brukbar mark i träda?
Jag ber de partier som står bakom expansionsplanerna att tänka om. Jag är inte emot utveckling av Uppsala, tvärtom jag välkomnar den. Men offra för den skull inte en av våra stora ovärderliga tillgångar som gör Uppsala världsunikt, till en stad att vara stolt över och där alla typer av människor kan trivas med att bo och med att leva. Ta inte ifrån oss möjligheten att på 30 minuter kunna cykla ut till en fantastisk vacker och omväxlande naturskog och uppleva naturens mysterium, skörhet och skönhet.