Utöka Lunsens naturreservat norrut och skydda Stordammen och dessa omgivningar innan detaljplanering påbörjas i de sydöstra stadsdelarna. Detta behöver göras för att skydda värdefulla naturvärden och rekreationsområden i det förändrade klimat som vi redan nu upplever. Då kommunen äger både naturreservatet och området runt Stordammen bör detta inte skapa några administrativa problem.
Sommaren 2018 upplevde vi en av de varmaste somrarna någonsin, med mer än 70 svåra skogsbränder runt omkring i Sverige. Även skogsområdet Lunsen (cirka 45 kvadratkilometer) drabbades av bränder och då var Stordammen (1 hektar) i stort sett det enda öppna vattnet som inte torkat ut. Samtliga Lunsens blåmarkerade bäckar (Pinglaström med flera) var också uttorkade.
Detta visar hur känslig Lunsen är för kommande klimatförändringar och vilken viktig roll just Stordammen kommer att spela i framtiden för överlevnad av det akvatiska livet i Lunsen. I dagsläget är grundvattnet som naturligt infiltrerar i Lunsen sannolikt rent. Vid den planerade utbyggnaden av norra Lunsen äventyras grundvattnets kvalitet. Samtidigt riskerar den rogivande Stordammen att förvandlas till en förorenad dagvattendamm. Med hänsyn till detta, och med bakgrunden av ett ytterst oroande framtidsscenario med ökad risk för extrem sommarhetta är det högst bekymmersamt att Stordammen, av historiska skäl, i dag ligger utanför gränsen för norra Lunsens naturreservat.
När 60 000 nya invånare flyttas in bara några hundra meter från det nuvarande reservatets gränser blir det oundvikligen ett stort slitage på marken. Kommunens svar på frågor om bevarande av "gröna värden" (Fördjupade Översiktsplanen för de Sydöstra Stadsdelarna) var att förbättringar gjorts med "gröna kilar" och en grön zon runt Stordammen och Kristinastigen. Men man preciserar inte bredden på zonerna och det utökade avståndet ser ut att vara mycket blygsamt.
Kommunens egen inventering (från torrsommaren 2018) slår fast att det finns en rik och riksintressant flora och fauna strax intill Stordammen, i synnerhet väster om dammen och längs med den västra sidan av dess utflöde. Det motsvarar en zoon som är minst 300 meter bred. Man bör också tillägga att en tillräckligt bred och orörd skogsremsa blir en viktig grön korridor för större och mindre vilt som i dag förflyttar sig mellan Lunsen och skogen i Bergsbrunna, Linnes Sävja och vidare till Sävjaån eller lilla Djurgården och Fyrisån.
Höga naturvården, med bland annat våtmarker, finns också i området norr och väst om Stordammen (mellan dammen och järnvägen). Planerad exploatering innebär, även med det omarbetade förslaget, att en stor del av de mest välbesökta delarna av skogsområden kommer att utplånas och ersättas med bebyggelse. Det är knappast förenligt med en hållbar utveckling.
Följande åtgärder bör göras innan något arbete fortsätter med detaljplanering av sydöstra Uppsala:
- Utöka Lunsens naturreservat cirka 250 meter norrut för att skydda värdefull naturskog som är, och i ännu högre utsträckning kommer att vara, en ovärderlig resurs i området.
- Skydda Stordammen, tillsammans med dess till- och avflöde ner till Bergsbrunna-slätten, med en permanent skyddszon (lämpligen 300 meter bred). Skydda också de två idylliska bäckravinerna med flera små vattenfall som ligger mellan kraftledningsgatan vid Asphagen och Bergsbrunnaslätten.
- Den planerade transitvägen och bron över Stordammens avflöde bör flyttas så att den kommer att ligga minst 250 meter från dammens utlopp för att minska trafikbuller och bevara den för natur och rekreation värdefulla dalen norr om Stordammen.