Svenska företag är verksamma och anställer i hela landet. Att skolorna håller god kvalitet överallt är därför ett avgörande värde för näringslivet. I en ny rapport synliggör Svenskt Näringsliv en av grundskolans största utmaningar: dramatiska brister i likvärdigheten där elever på landsbygden och i mindre orter kraftigt underpresterar jämfört med eleverna på större orter. Analysen pekar på skolledningens avgörande roll för utbildningskvaliteten – svåra frågor som debatten länge vikit undan för.
Svenskt Näringsliv har låtit skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren analysera resultatskillnader bland åttondeklassare i TIMSS 2019 – ett viktigt internationellt prov i naturkunskap och matematik. Eftersom TIMSS genomför enkätundersökningar i samband med testerna är det möjligt att analysera möjliga förklaringar som påverkar resultaten.
Redan Långtidsutredningen från 2019 kunde konstatera att skolornas förädlingsvärden – ett mått på hur mycket skolor bidrar till elevers inlärning är mycket lägre på landsbygden än i storstäderna, efter att man justerar för elevernas tidigare resultat och bakgrund. Hela 60–80 procent av eleverna som går i de lägst presterande skolorna bor på landsbygden. Denna skillnad har också ökat över tid, vilket i sin tur har bidragit till större absoluta resultatskillnader mellan stad och land.
Vår analys bekräftar och kompletterar dessa resultat. I TIMSS 2019 motsvarar resultatskillnaden mellan storstadsområden och landsbygd samt mindre orter hela 1–2 skolårs inlärning. Detta alltså efter att vi justerat för föräldrarnas utbildningsnivå, elevernas socioekonomiska bakgrund, födelseland och kön med mera. De sämre kunskapsresultaten bland elever på landsbygden och i mindre orter förklaras framförallt av att de i väsentligt lägre omfattning når medelgoda och högre kunskapsnivåer.
Den bristande likvärdigheten i svensk skola har alltså en avgörande geografisk dimension. Självklart finns det bra och dåliga skolor överallt. Men övergripande har du betydligt sämre chanser till en god skolgång om du växer upp utanför storstadsområdena – och speciellt dåliga chanser om du växer upp på en mindre ort eller på landsbygden.
Till skillnad från Långtidsutredningen kan vi säga något om mekanismerna bakom detta mönster. Två faktorer tycks ha stor betydelse.
1. Låga förväntningar
På landsbygden och i mindre orter har eleverna låga förväntningar på sig själva, föräldrarna har låga förväntningar på sina barn och än värre; lärarna har låga förväntningar på eleverna. Det är väl känt att låga förväntningar riskerar att bli självuppfyllande.
2. Disciplinproblem
Vi vet att ordningsproblem påverkar studieresultaten negativt. På landsbygden och i mindre orter är mobbning vanligare och eleverna känner sig mindre trygga. Även rektorerna på dessa skolor rapporterar större disciplinproblem – exempelvis störningar i klassrummet, våld mot lärare, frånvaro och förseningar – jämfört med rektorer på andra skolor.
Svensk skoldebatt lider svårt av en brist på trovärdiga data över elevers kunskapsresultat och utveckling. Varken betygen eller de nationella proven är helt tillförlitliga i det avseendet. Det svaga kunskapsläget ger fritt spelrum för fördomar, spekulationer och rena fantasier i debatten. Därför är internationella undersökningar som PISA och TIMSS mycket värdefulla. Vår analys av TIMSS 2019 föranleder följande slutsatser:
1. Skolvalet är inte problemet
Skoldebatten har länge fokuserat på friskolornas och det fria skolvalets eventuella betydelse för den bristande likvärdigheten. Vår analys pekar i en annan riktning. TIMSS-resultaten är som sämst i delar av Sverige där få friskolor är etablerade och där möjligheten att välja skola är starkt begränsad. Att det inte går att välja bort skolor med dåliga huvudmän eller svagt ledarskap är sannolikt en bidragande orsak till att dessa skolor fortsätter att underprestera. Det är hur som helst omöjligt att hävda att de dåliga resultaten – och de stora geografiska skillnaderna – beror på för mycket valfrihet.
2. Resursbrist är inte problemet
Ofta antas att skolor underpresterar eftersom de har för få lärare eller för lite pengar i relation till uppgiften. Men lärartätheten är mycket högre på landsbygden och i mindre orter jämfört med i städer– och det relativa resursövertaget har ökat över tid, samtidigt som kunskapsresultaten har fallit.
När IFAU häromåret undersökte sambandet mellan resurser – som lärartäthet – och elevernas utveckling mellan årskurs 6 och 9, fann man att detta samband är relativt svagt. Det finns alltså inte särskilt goda skäl att tro att ökade resurser skulle lösa grundskolans problem.
3. Skolledningens avgörande betydelse
Istället leder vår analys till slutsatsen att det viktiga inte är om huvudmannen är en kommun, staten eller ett privat utbildningsföretag utan kvaliteten på huvudmannaskapet och skolledningen. Speciellt avgörande är förmågan att upprätthålla en trygg studiemiljö samt att sporra elever, föräldrar och lärare att förvänta sig mer av varandra. Några av våra förortsskolor har bevisat att gott ledarskap kan vända en negativ kunskapsutveckling, trots utmanande förutsättningar.
På samma sätt beror mediokra skolresultat ofta på mediokert ledarskap. Det är i den insikten vi måste ta avstamp om vi ska komma till rätta med bristerna i svensk skola.
Dessvärre handlar skoldebatten just nu om annat. På kommunledningsnivå har intresset för att diskutera resultatskillnader mellan stad och land varit i princip obefintligt, likaså i riksdagen. Regeringen skyller den bristande likvärdigheten på ”vinster” och långa köer till populära skolor. Två marginella fenomen. Det genomsnittliga överskottet för svenska skolföretag är drygt tre procent före skatt. De beryktade köerna med nyfödda barn leder till en handfull skolor i Stockholm.
Talet om ”marknadsskolan” är helt enkelt en skenmanöver – syftet är just att flytta fokus från skolans verkliga problem med likvärdighet och bristande kunskapsresultat. Det är att svika landets elever.