Vårt samhälle står i dag inför stora utmaningar. Omfattande kunskaper och en stark vilja att tillsammans möta utmaningarna krävs, oberoende av ursprung och ställning i samhället. Därför har vi sedan decennier ett väl utbyggt utbildningssystem, helt utan avgifter ända upp till och med forskarutbildning. Det är unikt i världen. Det ska även ge barn, ungdomar och vuxna erfarenheter av att möta människor från andra miljöer och lära sig visa respekt och tolerans för andra.
Vårt utbildningssystem, som till för ett par decennier sedan, varit samhällets starkast integrerande kraft har i dag blivit en av de starkast segregerande krafterna, med förödande konsekvenser på samhällsutvecklingen. Den på 1980-talet framgångsrika sammanhållna grundskolan har ersatts av en marknadsstyrd och konkurrensinriktad skola, som driver på segregationen och medför sjunkande resultat i internationella kunskapsmätningar.
För borgerliga skoldebattörer, som föreslår förändringar av skolan är de fristående skolorna ”elefanten i rummet”. De vägrar se effekterna av dessa skolor på hela skolsystemet och i förlängningen på samhällsutvecklingen.
Marknadsskolan tillkom för över 30 år sedan, då delar av borgerligheten ville bli av med ”den tvångströja” de ansåg den sammanhållna grundskolan vara. De ville skapa möjligheter att välja bort den kommunala skolan, främst för de egna sympatisörerna, ofta väletablerade, svenskfödda föräldrar med högre utbildningsnivå.
Och så har det blivit. Det visar bland annat rapporten ”Ett söndrat land” (Kornhall & Bender, 2018) som beskriver en undersökning bland 30 kommuner med 312 skolor. I rapporten drar man slutsatsen att det ”försiggår en tydlig sortering där välutbildade och/eller svenskfödda föräldrar genom skolvalet samlar sina barn i privata skolor, medan de kommunala skolorna tar hand om de lågutbildades och/eller utlandsföddas barn”.
Företrädare för de politiska partierna i regeringen och Sverigedemokraterna gör nu allt för att förhindra att marknadsskolan ersätts av en mer sammanhållen skola. De gör det trots att de vet ”att de fristående grundskolorna åstadkommer social segregation i samhället" (SOU20191:40), då de kommunala grundskolorna har ett annat socioekonomiskt underlag än de fristående. De vet ”att de fristående skolorna överkompenseras ekonomiskt i förhållande till sitt uppdrag" (SOU 2020:28).
De vet, att alla friskolegrupper genomgående sätter högre betyg än kommunala skolor efter hänsyn tagen till de nationella proven. Det är en upprörande orättvisa gentemot elever från kommunala skolor. De vet, att kommunen alltid måste erbjuda plats åt alla elever som önskar det, medan de fristående skolorna inte alltid är skyldiga att ta emot en elev, utan kan begränsa antalet så att maximal lönsamhet uppstår.
De vet även, att Skolinspektionen inte har möjlighet att granska hur tillförda medel används. Om bara skollagens kunskapsmål uppfylls är det vinstmaximering som kan gälla. Uppgifter om dessa skolor är företagshemligheter. Offentlighetsprincipen gäller inte. Friskolor i aktiebolagsform innebär att skolledningens lojalitet ska riktas mot ägaren. Aktiebolagslagens krav på vinst står i tydlig konflikt med skollagens mål. Allt detta vet företrädarna för regeringspartierna och Sverigedemokraterna, men ignorerar det.
I dag finns över 2300 fristående för-, grund- och gymnasieskolor. Det finns 10 skolkoncerner, med mer än 30 enheter, någon koncern med mer än 85 000 elever. All deras verksamhet betalas med medel från svenska skattebetalare. Ett liknande system finns inte i något annat land. OECD har flera gånger uttryckt förvåning över att staten lämnat över delar av landets skolsystem till entreprenörer för vilka det varit en extremt lönsam verksamhet. Deras vinster från svenska skattebetalare borde i stället gå till att förbättra utbildningen av våra barn och ungdomar, ett behov som görs tydligt av den aktuella Pisa-rapporten.
Det är på hög tid att få bort vinstintresset bland de fristående skolorna och framför allt få till ett förbud för aktiebolag inom skolverksamhet.