Många har noterat att det blev mindre kvar i lönekuvertet efter ett antal skattehöjningar vid årsskiftet, bland annat av landstingsskatten. Landstinget har ett kärvt läge. Man gick back med över 100 miljoner kronor under 2015. Sjukvård är ett landstingsansvar och ett prioriterat område för befolkningen. Medborgarna betalar solidariskt för att få tillgång till god sjukvård, men för fortsatt förtroende förutsätts att skattemedlen användes klokt och ansvarsfullt.
De pengar som kommer in genom den nu höjda skatten är redan intecknade. Det finns således risk för underskott även 2016 bland annat på grund av kostsamma nya läkemedel och ett ökat behov av sjukvård orsakad av vår åldrande befolkning. Därför behövs prioritering av resurserna.
Ett rimligt krav är att landstinget endast ska satsa pengar på behandlingar med en klart visad effekt.
Detta framgår i landstingsplanen, där det fastslås att sjukvården ska vara kunskapsbaserad och ändamålsenlig – ett krav som också återfinns i underlagen, när landstinget upphandlar privat verksamhet.
I landstingsplanen sägs vidare att det är av vikt att strategiska landstingsövergripande frågor hålls samman, dels på en övergripande politisk nivå, dels på en övergripande tjänstemannanivå. Kunskapsstyrning innebär att befintliga (evidensbaserade) kunskaper skall tillämpas i landstingets verksamheter.
Arbetet med att införa ett evidensbaserat kunskapsmaterial i verksamheterna ska utvecklas under 2016.
Fokus ska ligga på Socialstyrelsens nationella riktlinjer, Läkemedelskommitténs rekommendationer, försäkringsmedicin och Öppna jämförelser samt att ta fram uppföljningsunderlag.
Trots de fina orden i landstingsplanen och bristen på resurser fortsätter landstinget att satsa skattemedel på naprapatisk behandling, vilken saknar bevisad effekt utom för ett tillstånd, nämligen akut ryggskott.
Vid detta tillstånd kan fysioterapeuter (sjukgymnaster) redan anställda av landstinget ge samma eller likvärdig behandling. Vår bedömning baseras på en genomgång av kunskapsläget. Vi har dessutom noterat att de landstingsfinansierade naprapaterna inte bara behandlat akut ryggskott, utan ett antal diagnoser där deras behandling tangerar kvacksalveri, alltså saknar positiv effekt. Den senaste utvärderingen från SBU har visat att vi i nuläget inte ens vid akut ryggskott har säkra vetenskapliga belägg för att naprapatisk behandling gör mer nytta på sikt än att inte ingripa alls och i stället vänta på att besvären spontant försvinner.
Ska våra skattemedel nyttjas för kvacksalveri och behandlingar med osäkert långtidsresultat?
Vår uppfattning är att det är hyckleri att tala om kunskapsbaserad vård, när landstinget samtidigt satsar våra skattepengar på behandling utan evidens. Det rubbar förtroendet för den solidariska finansieringen av sjukvården. Tjänstemän på landstingets ledningskontor granskar och utvärderar sjukvården. Bland annat har vårdcentraler och fysioterapeuter granskats. Uppföljning av naprapaternas behandlingar är däremot synnerligen bristfällig.
Naprapatutbildningen dömdes ut 2004 vid en utvärdering av Högskoleverket på regeringens uppdrag.
Forskningsanknytningen sades vara obefintlig och studenternas examensarbeten höll en oroväckande låg nivå. Granskningen dömde även ut det medicinska kunnandet hos studenterna och riktade skarp kritik mot hur de skrev sina patientjournaler. Prestationerna tillfredsställde inte de krav som ställs av medicinsk expertis verksamma med den här sortens patienter och med att utbilda sjuksköterskor, fysioterapeuter och läkare.
Det kom ett förslag 2011 att låta den legitimationsgrundande sjukgymnastexamen vara en bas för vidare studier till en magisterexamen inom kiropraktik, naprapati eller ortopedisk manuell terapi. SKL tillstyrkte förslaget och framhöll att den nuvarande naprapatutbildningen inte är en högskoleutbildning, utan bedrivs isolerat vid sidan av det allmänna utbildningsväsendet utan integrering i högskolan. SKL påpekade också att lärarkompetensen inte är tillräckligt hög på naprapatutbildningen.
Som jämförelse kan nämnas att 300 sjukgymnaster i Sverige har disputerat och i dag finns cirka 40 docenter och mer än 20 professorer inom ämnet.
Detta är en tydlig indikation på att en framgångsrik forskning inom ämnet sjukgymnastik finns i Sverige, vilket möjliggör att en utbildning med hög vetenskaplig kvalitet.
Naprapater tillhör alternativmedicinen, ett samlingsbegrepp för behandlingar som inte har prövats vetenskapligt enligt de regler som gäller behandlingar i sjukvården, eller som har prövats vetenskapligt och fastslagits vara overksamma, det vill säga samma grad av verkan som sockerpiller.
Det finns en uppsjö av olika alternativmedicinska behandlingar. Vi undrar varför landstingets politiska ledning prioriterar naprapater, när det också finns zonterapi, rosenmassage och ayurvedabehandling, för att bara nämna några.
Vår uppfattning är att detta är exempel på felaktig användning av skattemedel. De miljoner som används för behandling utan klart visad effekt kan användas betydligt bättre, till exempel till fler vårdplatser för de svårast sjuka patienterna på Akademiska sjukhuset.
För någon vecka sedan tvingades ett tiotal svårt sjuka patienter sova över i skrymslen och vrår på akutmottagningen, då alla vårdplatser var slut.
Med tanke på de konsekvenser detta har för patientsäkerheten är det skandalöst.
Det är dags för våra landstingspolitiker att prioritera evidensbaserad vård av de svårt sjuka framför vård utan effekt för lindrigt sjuka. Sådan behandling ska inte ingå i vad länsinnevånarna solidariskt finansierar via skattsedeln. Om man önskar alternativmedicinsk behandling får detta bekostas med egna pengar.
Anna Rask-Andersen, ordförande SjukhusläkarföreningenTorbjörn Karlsson, ordförande Upplands allmänna läkarförening