I morgon fredag inleder Centerpartiet sina kommundagar i Uppsala och jag hoppas att skolan får ett extra stort utrymme i diskussionerna. Att partiet är med och styr i fler kommuner än något annat parti betyder att Centerpartiet i viss mening är det viktigaste skolpartiet. Ett sådant ansvar kräver förstås att Centerpartiet skärper sig om man vill vara ett politiskt föredöme med satsningar på skolan och lärarna. Med de ambitionerna måste partiet gå tillbaka till ritbordet och på allvar fundera på hur lärarbristen och den bristande likvärdigheten ska mötas.
Som det kanske viktigaste kommunpartiet har Centerpartiet själva ett betydande ansvar för att öka läraryrkets attraktivitet. För att kunna locka nya lärare till yrket och få de yrkesverksamma att stanna kvar, måste samtliga kommuner se till att lönerna och villkoren för lärarna blir bättre. Dessvärre vet vi att många centerstyrda kommuner brustit i sitt ansvar och låtit lärarlönerna släpa efter. Det duger inte, i synnerhet inte för ett parti som tidigare ivrigt försvarat det kommunala huvudmannaskapet av skolan.
Centerpartiet bubblar inte direkt av idéer om hur man ska lösa lärarbristen, utan tycks snarare vilja kapitulera inför omständigheterna. Istället för att komma med skarpa förslag på hur man exempelvis kan få tillbaka de 40 000 utbildade lärare som flytt fältet på grund av dåliga villkor, läggs fokus på att lyfta in fler obehöriga i skolan.
Det är lätt att falla i grubbel inför Centerpartiets logik. I sitt utbildningspolitiska program skriver man att ”alla elever har rätt till bra lärare ”och att ”läraren är den enskilt viktigaste faktorn för elevens framgång i klassrummet”. Men i nästa stund kommer man med reformförslag som helt undergräver lärarnas särskilda status och kraftigt devalverar synen på de kunskaper som en legitimerad lärare besitter. Förslaget att sprida modellen där man låter assistenter undervisa och vara anställda längre än ett år är ett hot mot den kvalitet man påstår är så viktig.
Men det finns också bra förslag att fästa uppmärksamhet på. I Centerpartiets utbildningsprogram kan vi även läsa följande: ”För att säkerställa en likvärdig skola i hela landet borde de riktade statsbidragen avskaffas i syfte att bli ett generellt bidrag öronmärkt för skolan där resurser är fördelade efter behov.”
Här är Centerpartiet något på spåret. Förslaget kan tolkas som att man är beredd på att flytta över finansieringen av undervisning och elevhälsa från kommunerna till staten genom ett riktat bidrag till skolan, ett så kallat sektorsbidrag. Det är glädjande att Centerpartiet landat i slutsatsen att endast en sådan finansiering kan garantera att det satsas tillräckligt och rättvist på skolan.
Ett sektorsbidrag kan komma på plats snabbt, i väntan på det stora som behövs. Här borde Centerpartiet gå i spetsen och driva på att en sådan modell snarast förbereds. För vad betyder ord i ett partiprogram om handlingen uteblir?
Sektorsbidraget är ett välkommet och viktigt steg på vägen, men det kommer att behövas mer. Som ett av partierna bakom januariöverenskommelsen borde Centerpartiet också ta sitt ansvar och skynda på arbetet för att beslutsunderlag för statligt huvudmannaskap för skolan skyndsamt tas fram. Men på den fronten är det väldigt tyst. Skolan kan inte vänta på bättre tider utan måste omedelbart fredas från den ekonomiska krisen som tyvärr redan är en påtaglig verklighet ute i kommunerna. Ska krisen hävas behövs det större statliga satsningar redan i år. Med ett nära samarbete med regeringen kring statsbudgeten har Centern alla möjligheter att ofördröjligen väcka denna fråga. Gör det.
Centerpartiets ledstjärna har länge varit att hela landet ska leva. Centern, det börjar bli dags att leva upp till det.