Elstödet som nu betalas ut till svenska elkunder uppgår till 55 miljarder kronor. Det är fyra gånger så mycket som regeringen har skickat till Ukraina sedan krigsutbrottet. Om inte regeringen stödjer saker som åtgärdar problemet, utan bara delar ut verkningslösa plåster, måste vi som individer göra det rätta. Geijerska studentföreningen uppmanar alla mottagare av elstödet att skicka pengarna dit de behövs som mest.
I ett år har vi svenskar talat om att vi står bakom Ukraina. Budskapet är enat: Ukraina strider inte bara för sin egen överlevnad utan också för vår frihet. Därmed ska vi stötta Ukraina i kampen mot despoten i Moskva och hans vansinniga aggressioner. Ukrainas sak är vår. Där slutar i allmänhet våra tankegångar. Det verkar som att få av oss tänkt tanken att vårt stöd mycket väl får kosta något. Det är dags att ställa oss frågan: vad är vår frihet värd?
Efter krigsutbrottet har det blivit besvärligare att leva i Sverige. Det säkerhetspolitiska läget är förändrat och vi är utlämnade till Turkiets nycker för vår trygghet. Priser på mat, el och drivmedel skenar. Det blir svårare och svårare att få ekonomin att gå ihop varje månad. Människor kan tvingas flytta till mindre bostäder, byta bilen mot busskort och köttet mot grönsaker. Allt detta är direkt kopplat till kriget, ett krig som vi är överens om försvarar vår frihet. Det är så klart jobbigt, men innan vi ropar på hjälp och stöd nästa gång måste vi tänka ett steg längre.
Svenskarnas rop på sänkta priser eller stöd kommer som en följd av att vi inte frågat oss vad vår frihet är värd. Den borde vara värd varenda krona som elräkningen ökat med. Putin använder gaskranarna som ett vapen mot Europa, liksom han använder raketer och granater mot Ukraina. Vi ska skatta oss lyckliga för att vi än så länge är angripna av inflation och inte av kryssningsrobotar eller av Wagnergruppens slaktare. Det här är inte tillfället att sitta och tycka synd om sig själv. Att uthärda den svåra ekonomiska perioden är vår motståndshandling. Vi måste sluta rikta vår uppmärksamhet mot prishöjningarna och fokusera på deras orsak: kriget. Vårt stöd måste få kosta.
Stöd och kompensationer till oss i Sverige är lönlösa försök att sminka en gris. De 55 miljarderna som just nu håller på att betalas ut till svenska elkunder är inte riktade mot problemens orsak. Oavsett hur taffligt den svenska elmarknaden har hanterats av diverse regeringar går det nämligen inte att komma runt att prisexplosionen korrelerar med att bomber började falla i Ukraina. Varken vårt lidande, eller det i Ukraina, är över förrän bomberna slutar falla. Den enda godtagbara lösningen är att Ukraina vinner på slagfältet, trots att fred och frihet kostar.
Våra 55 miljarder hade kunnat bidra till att få slut på lidandet. I stället kommer de, enligt Konjunkturinstitutet, att driva på inflationen och antagligen få effekten att räntan behöver höjas ännu mer. Detsamma gäller om vi skulle få våra politiker att försöka sänka mat- eller drivmedelspriserna. Vi försöker sminka grisen, men den blir bara fulare och fulare. Ropen på stöd till oss i Sverige är alltså inte bara kortsiktiga, själviska och felriktade, utan också kontraproduktiva. Vi kan bättre.
Som tur är kan vi göra rätt för oss. När vi får våra pengar utbetalade kan vi skicka dem vidare, dit de behövs. Det bästa sättet att skänka är via den officiella ukrainska välgörenhetsplattformen United24. Om du inte vill att pengarna ska gå till utrustning och vapen som kan göra slut på kriget går det även att skänka till humanitära insatser eller till att återuppbygga sönderbombade områden.
Geijerska studentföreningen uppmanar alla att ta sitt förnuft till fånga, sluta ropa på hjälp som inte åtgärdar problemet och göra det rätta: skänk ditt elstöd till Ukraina. Slava Ukraini!