I slutet av november hölls i Uppsala universitetsaula ett U-FOLD seminarium för mer än sexhundra deltagare. Detta fokuserade på gängkriminalitet, psykisk ohälsa och droger, där forskare och experter inom dessa områden deltog. Det välbesökta mötet i aulan avslutades med ett panelsamtal där ledande politiker i kommun och region deltog. Dessa fick redogöra för sina ambitioner och strategier för att hantera den problematik som aktualiserats.
Det kunde konstateras att det rådde stor samstämmighet i det politikerna tog upp i sina åtgärdsförslag. Unga politiker med åsikter i frågan fanns dock inte med i aulan men dessa får ju ändå tillfälle att yttra sig i pressen. För en tid sedan kom en debattartikel i UNT (6/12), där en utredning om åtgärder för minskning av skadeverkningar med särskild adress på narkotikastrafflagen föreslogs. I artikeln hyllar de sig även över att omsider ha fått bejaka öppnandet av sprututbyte i hemstaden.
Redan 2006 infördes en lag om utbyte av sprutor och kanyler för att förebygga spridning av hiv och andra blodburna infektioner hos personer som injicerar droger. Den tillkom sedan regeringens mobilisering mot narkotika (MOB) tagit fram forskningsunderlag som gav stöd för detta beslut. Den kommunala vetorätten slopades 2017 och ansvaret för sprututbyten lades helt på regionerna. Samma år bidrog U-FOLD till ett konsensusdokument som medgav att sprututbyten även skulle utrustas med resurser för diagnos och behandling av hepatit C.
Personer som fastnat i ett beroende måste i första hand komma in i vården oavsett om vården sker via befintliga LARO-kliniker eller som i vissa fall inom kriminalvårdens försorg. I dag befinner sig knappt hälften av Sveriges opioid-beroende i den vård som Socialstyrelsen förordar ska ges åt dem alla. Även om de rättsliga påföljderna för innehav av narkotika skulle nollställas så är det inte självklart att alla med beroende skulle söka sig till vården. Så är fallet inte med den lagliga alkoholen. En tidigare artikel i Läkartidningen angav att fem av sex alkoholister i Sverige inte söker vård för sina problem. Det lagliga bruket tycks alltså inte påverka sökandet efter vård.
Fördelen för den narkotikaberoende att utan lagliga begränsningar få fortsätta med sin drog kan således lätt försvinna i beaktandet av närmast anhöriga, barn såväl som vuxna. För en kvinna med en våldsbenägen partner skulle den tillåtna närvaron av droger kunna vara förödande. I dag vet vi att majoriteten av våld mot kvinnor har utförts av drogpåverkade män. Förutom alkohol finns kokain, metamfetamin och även cannabis med som aggressionsförstärkande ingredienser, det vill säga droger som även finns med i gängrelaterat våld.
Det ämne som förutom våld och gängkriminalitet fick stort utrymme i U-FOLD seminariet handlade om en kraftsamling för psykisk ohälsa. Att må psykiskt dåligt är en faktor som ofta påtalas i samband med risker att börja använda droger. Unga som kommer in på mottagningar för drogmissbruk har ofta mer än en psykiatrisk diagnos. Vägen till vård för dessa går inte sällan via de restriktioner som finns i svensk lagstiftning. Ett borttagande av denna hjälpmöjlighet är också något som måste beaktas när man vill lagstifta till förmån för skadereducering. Även detta något som bör tas med i resonemang bland unga politiker.
Ytterligare en aspekt att beakta vid utredning av en avkriminalisering berör dopningsmedel. Vid sidan om hormonpreparaten finns på WADA:s dopningslista en hel del narkotika, till exempel amfetamin, efedrin, kokain, hasch och marijuana. Om eget innehav och bruk av narkotika ska vara fritt så uppstår frågan hur listade substanser ska hanteras på gym och i idrottsliga sammanhang. Måste även dopningslagstiftningen göras om? Det är välkänt att personer som dopar sig med hormoner ofta kombinerar detta med narkotika. Rädslan för att stigmatisera brukare som tycks behäfta många ungpolitiker i dag får inte leda till ändringar i lagtexter som försvårar och komplicerar för så många andra, inte minst de ovan nämnda.