Socialdemokraternas toppkandidat Johan Danielsson menar att EU-valet bland annat handlar om att värna svenska kollektivavtal.
Med bara några dagar kvar till valdagen har svenska högerpolitiker hunnit fälla tillräckligt med krokodiltårar över EU:s arbetsmarknadslagstiftning för att ge utslag på SMHI:s väderkartor. Det är dags att säga som det är – högern står inte svenska löntagares sida, varken i Sverige eller Europa.
Nya siffror från LO visar att en typisk familj med två barn, villa och Volvo i en vanlig svensk kommun hade runt 5 000 kronor över varje månad innan pandemin.
I dag går motsvarande familj back med ungefär en tusenlapp varje månad om man försöker leva likadant.
I det läget har svensk höger tagit sats och pekat ut huvudproblemet för Sverige: EU-toppmötet i Göteborg 2017 och den så kallade sociala pelaren. Ett icke-bindande dokument som säger att Europas löntagare ska ha rätt till drägliga villkor och en fungerande välfärd.
Som en Spotifylista som spelat samma låt i sju år framställs den sociala pelaren som roten till all världens problem.
Det är dags att någon säger sanningen om högerns krokodiltårar: Inte ett enda kommatecken i den sociala pelaren är ett större hot mot svenska löntagares rättigheter än den politik Moderaterna och Sverigedemokraterna själva driver i riksdagen och i Europaparlamentet.
Vi kan börja med att titta på Moderaternas riksdagsmotioner från förra mandatperioden. Där står det svart på vitt att man vill återinföra en särskild antifacklig gräddfil för utländska företag, det som tidigare kallades Lex Laval.
Eller varför inte se till Sverigedemokraterna som senast i höstas motionerade om att ändra grundlagen för att göra det svårare för fackligt organiserade löntagare att med strejk kräva svenska löner och villkor på arbetsplatsen.
Högern står inte upp för kollektivavtal hemma i Sverige – kan man då lita på dem när de säger sig stå upp för svenska löntagare i Bryssel?
När Moderaterna i valkompasser inför EU-valet säger att det är en "ganska dålig idé” att fackets rätt att kräva kollektivavtal ska stärkas. Är detta då ett uttryck för att man värnar den svenska modellen, eller samma gamla antifackliga politik för lönedumpning som man alltid fört?
När Sverigedemokraterna avstår i omröstningen om en nollvision mot dödsolyckor i arbetet och väljer att inte ställa sig bakom stöduttalanden för fack och arbetsgivares rätt att självständigt förhandla kollektivavtal. Är detta då av genuin omsorg för svenska löntagare? Eller är det för att SD aldrig står upp för fackliga rättigheter, oavsett om besluten tas i Stockholm eller Bryssel?
Som socialdemokrat vet jag att svenska familjer just nu oroar sig över räkningar som ska betalas, om tryggheten på jobbet, om pensionen och om den allt mer osäkra situationen i vår omvärld.
Därför handlar EU-valet för oss socialdemokrater just om att ta oss an dessa samhällsproblem. Om att slå vakt om svenska kollektivavtal som säkrar löneförhöjningar, försäkringar och tjänstepensioner för svenska löntagare.Om att bekämpa den kriminalitet och det utnyttjande som sprider otrygghet och slår ut seriösa arbetsgivare i många branscher, inte minst städ-, hemtjänst- och byggbranschen. Om att slå vakt om svenska folkets säkerhet genom att säkra stödet till Ukraina och hålla ihop Europa mot Putin.
Så när högerpartierna torkat sina krokodiltårar hoppas jag vi kan ta en debatt om dessa verkliga samhällsproblem.