Hälften av de 20 svenska företag som står för omkring 30 procent av landets koldioxidutsläpp beräknas nått ner till 0 eller nära 0 under 2030, enligt en rapport presenterad av företagsnätverket Hagainitiativet. Det är betydligt tidigare än 2045, det år då Sveriges nationella mål om klimatneutralitet skall vara uppnått. SSAB, som står för de största utsläppen, räknar med att fossilt kol kommer att vara borta från masugnarna i Luleå och Oxelösund till 2032, vilket beräknas minska koldioxidutsläppen med omkring 80-90 procent.
Men är dessa företags engagemang undantagsfall? Nationella samordnaren för Fossilfritt Sverige, Svante Axelsson, menar att allt fler företag är seriöst engagerade i omställning för klimatet. Fler företag sätter sig i ”förarsätet för klimatet”, allt medan politiker tenderar att placera sig i ”baksätet”, inte minst i Sverige.
När 876 svenska företaget själva tillfrågades, av det FN-initierade nätverket UN Compact genom Ipsos, svarade majoriteten att omställning för klimat och hållbarhet är en strategiskt prioriterad fråga. Detta trots att företagen; stora såväl som små, medgav att vägen är kantat av svårigheter. Förändringar skall drivas igenom i alla delar av det egna företaget och hos externa leverantörer.
De allvarligaste hindren för klimat- och hållbarhetsomställning ser dock de tillfrågade företagen i den politiska sfären. Framför allt i den politiska bristen på långsiktigt och konsekvent agerande. Det företagen vill ha är stärkta lagar och krav, för att underlätta för de som investerar i omställning. Därtill vill företagen se ett kunskapslyft i klimat- och hållbarhetsfrågor för landets politiker.
Om än kritiken riktar sig till den politiska sfären generellt, finns det ett riksdagsparti som helt går på tvärs mot vad företagen efterlyser. Hårdare lagar skulle vara direkt skadligt för svenska företag, menar Sverigedemokraternas klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen. SD är också det enda riksdagsparti som inte ställer sig bakom ambitionen att Sveriges utsläpp av växthusgaser skall vara netto-noll år 2045. Den linje SD vill göra till norm är att andra ska gå före och att förändringarna ska ske där utsläppen är som störst, det vill säga i Kina, Indien och USA.
Men varför sitter då så många svenska företag inte stilla i båten, väntande på att kinesiska, indiska och amerikanska företag skall utveckla klimatsmarta processer och produkter? Tillsammans med alla de klimatargument som presenterats av forskarsamfundet finns för företag ännu ett: ’Nokia-fällan’ eller ’Facit-fällan’, oönskat fenomen har många namn. Företag vet att negligerande av teknikskiften; det må vara”smartphonetåget”, ”elektroniktåget”, eller som nu, det rullande ”klimattåget”, riskerar att bli en enkelbiljett till närmsta hembygdsmuseum.
Utveckling och innovation är tekniskt och ekonomiskt riskfyllt. Alternativet är dock betydligt värre. Politiskt förnekande och förhalande är inte bara en björntjänst för klimatet. Det är att försvåra för klimatanpassad innovation och företagsutveckling.