Flygskatten har varit på tapeten länge. Redan vid regeringens tillträde var detta prioriterat och i våras gick regeringen ut och informerade om hur skatten skulle komma att se ut. Kritiken lät inte vänta på sig från varken Centerpartiet eller branschorganisationen Svenskt Flyg.
Det har pratats om tiotusentals förlorade arbetstillfällen såväl som att skatten endast skulle ha marginell effekt. Det är dags att reda ut vad flygskatten egentligen är och vad kritiken mot den egentligen borde vara.
Regeringens flygskatt handlar om ett påslag på 80 kronor per flygstol för inrikesresor och upptill 430 kronor för utrikesresor, beroende på hur lång resan är. Förslaget är aviserat av regeringen som en skatt för att minska flygandet.
Den statliga utredningen om flygskatten som presenterades i höstas menar att skatten kan minska inrikesresandet med upptill 4,8 procent och utrikesflygandet med upptill 2 procent. Totalt kan skatten ge en minskning av antalet avresande i Sverige med cirka 450 till 600 tusen per år, enligt utredningen. Denna siffra är inte realistisk. Den senaste statistiken från Eurostat visar att antalet resenärer i Sverige mellan 2014 och 2015 ökade med 1,2 miljoner.
Sedan 2004 har flygresandet i Sverige tilltagit, med undantag för 2009 till följd av finanskrisen. Om vårt flygresande skulle minska med en halv miljon resenärer, skulle detta snarare handla om att ta udden av tillväxten än att faktiskt minska antalet flygresor.
Skatten är lanserad av såväl klimatministern som finansministern som en miljöskatt. För att det ska kunna vara en miljöskatt, måste man kunna påvisa en tydlig miljönytta i form av minskade resor eller en tydlig grön skatteväxling, där skatteintäkten återinvesteras i miljöområdet. Förslaget har snarare karaktären av en intäktskatt för ökade intäkter till statskassan.
Enligt den statliga utredningen väntas skatten ge staten 1,75 – 1,78 miljarder kronor och detta utan önskad effekt eller redovisat ändamål från regeringens sida. Man kan nästan tänka sig att intäkten blir ännu högre, givet att den påvisade effekten av flygskatten som uteblir.
Det har pratats om att uppemot 30 000 arbetstillfällen skulle kunna gå förlorade om flygskatten införs. Dessa siffror har både anförts av politiker och av Svenskt Flyg.
Sifforna är inte realistiska då skatten som mest skulle kunna ha en marginell påverkan på den uppåtgående trenden av antalet flygresenärer. Statistiken förkastar inte bara lanseringen att skatten som en miljöskatt, utan även en del av den kritik som riktats emot skatten.
Centerpartiet vill införa obligatorisk inblandning av förnyelsebara bränslen för flyg som avgår från svenska flygplatser. Detta är ett sunt tänk, då det kommer alltmer alarmerande rapporter om tillståndet för klimatet och där vi ser behovet av snabbt agerande för att stävja klimatförändringarna.
Däremot pekar både branschorganisationen Svenskt Flyg och myndigheten Tillväxtanalys på att tillgången på biobränslen för flyget inte kan matcha efterfrågan.
Tillväxtanalys pekar även på att sektorn för fossilfria bränslen är en småskalig sektor i behov av rejäla investeringar, för att kunna tillgodose behovet av att i alla fall ställa om det svenska inrikesflyget till förnyelsebart.
För att kunna flyga på biobränslen behöver branschen ställas om drastiskt. Detta kommer att kräva miljardinvesteringar.
En skatt på flygresor är i sig inte fel om ändamålet redovisas. Den befogade kritiken är vart de här pengarna tar vägen och vilken klimatnytta de medför.En skatt som subventionerar biobränsleproduktionen och tillåter den att ställa om till storskalig drift, skulle lugna kritikerna.
Man skulle till och med kunna gå längre och ställa krav på flygbolagen att då väl inblandningen av biobränsle börjat ske, tydligt redovisa detta vid biljettbokningar vilket slags bränsle man flyger med. Det skulle ge konsumenterna makt att själva snabba på omställningen genom aktiva val.
Om kritiken mot flygskatten riktas åt rätt håll, skulle man kunna bygga broar över blockgränserna i politiken och ta fram förslag som i alla fall är en början till hållbart resande.
Denna fråga är på tok för viktig för vår civilisation för att bli ett politiskt slagträ.
Gustaf Eskhult
Miljöekonom
Medlem i Centerpartiet Uppsala