Mer än 40 procent av alla nyrekryteringar till städbranschen sker direkt från arbetslöshet.
Sverige är ett land med få så kallade ”enkla jobb”. Det beror på många saker, bland annat att vi har tagit oss förbi industrialiseringen och blivit en tjänstenation. Även den tekniska utvecklingen har ersatt många jobb som tidigare kunde utföras utan större utbildning.
I Sverige har vi en av världens högsta ingångslöner, det gör det dyrt att anställa. Framför allt drabbar det dem som står precis utanför arbetsmarknaden.
Städbranschen är en av få branscher i Sverige där det finns arbete som kan göras med relativt låga trösklar. Det är ett jobb som de allra flesta i Sverige med rätt attityd och vilja kan blomstra i.
Men bara för att det är ett lågtröskelyrke betyder det inte att det helt saknar kompetenskrav.
Man behöver ofta behärska svenska på en viss nivå för att kunna förstå instruktioner och säkerhetsföreskrifter. Att städa är ett fysiskt tungt arbete och man behöver även ha en disciplin för att klara av det ansvar som kommer med yrket.
Städföretag tar ett enormt ansvar när det kommer till att anställa människor från arbetslöshet. Mer än 40 procent av alla nyrekryteringar till städbranschen sker direkt från arbetslöshet och städare är ett av de tio vanligaste yrkena när det kommer till att bryta långtidsarbetslöshet.
Nästan två tredjedelar av branschens anställda kommer från ett annat land än Sverige och en tredjedel av nyanlända kvinnor i utsatta områden arbetar inom städning.
Men trots att det är en lågtröskelbransch har företagen stora problem med kompetensförsörjningen. Man hittar inte kompetenta personer att anställa, detta trots att nästan en halv miljon personer är arbetslösa i Sverige.
Många städföretag tackar i dag nej till uppdrag på grund av att de inte hittar kompetent folk att anställa. Detta är ett enormt problem för alla.
Givetvis för företagen som inte kan växa. Men det blir även ett tillväxtproblem för Sverige när företag tackar nej till uppdrag. Det innebär lägre skatteintäkter och högre bidragsutgifter när arbetslösa fortsätter att vara just arbetslösa. Framför allt är det ett gigantiskt problem för de som vill ha, men inte får, arbete.
Politiken måste vakna.
Under onsdagen höll arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) en pressträff om läget på arbetsmarknaden. Det var dystert. Med undantag för pandemiåren har vi högst arbetslöshet på tio år. Arbetslösheten bland utrikes födda är tre gånger så hög som för inrikes födda. Lågkonjunkturen fortsätter in på nästa år.
Pehrson är ytterst ansvarig för att arbetsmarknaden och integrationen ska fungera så bra som möjligt. Trots det står han och pratar om gamla lösningar på gamla problem.
Utbildning och rustning av arbetslösa är bra, men det räcker inte. Större strukturreformer krävs.
Regeringen behöver hitta nya vägar fram för att få arbetslösa in i arbetskraften. En sak som hade kunnat bidra är att sänka skatten på att anställa, arbetsgivaravgiften.
En rapport från Almega visar på att om man hade sänkt arbetsgivaravgiften med tre procentenheter så hade man skapat drygt 95 000 nya jobb. Anledningen till det är att om man gör det billigare att anställa så vågar företag anställa personer som man i dag inte anställer.
För låt oss vara ärliga, att anställa från arbetslöshet är en risk och en kostnad. Ofta innebär det en längre upplärningsperiod och andra svårigheter. Genom att sänka kostnaden för att anställa så blir det värt det för företagen. Det vinner alla på.