I dagarna har processen att utse ny rektor för Uppsala universitet tagit stora kliv framåt då anställda, lärare och studenter har förordat Anders Hagfeldt till positionen. Hagfeldt är framstående och världsledande inom solcellsforskningen, vilket ligger väl i tiden med tanke på utmaningarna med att säkra en hållbar energiförsörjning. Men vi ser möjligheter gå bortom enskilda forskningsområden, till ett progressivt ledarskap som på allvar verkar för att Uppsala universitet blir en ledande aktör i Agenda 2030, inte bara som en myndighet och samhällelig servicefunktion, utan även som opinionsbildande och pådrivare för en hållbar mänsklig utveckling.
Hållbar utveckling är inte bara en fråga om förändrade resvanor eller återvinning. Det är inte heller uteslutande en fråga om ett fossilfritt samhälle. För att skapa en tillvaro som klarar framtidens utmaningar behövs ett helhetsgrepp, där samtliga delar av samhället tas med. Man brukar prata om hållbarhetens tre dimensioner där miljö och klimat är en, med fokus på ekologisk hållbarhet. Den andra dimensionen handlar om social hållbarhet, om hur vi bygger samhällen där ingen lämnas utanför och där alla får komma till tals. Den tredje dimensionen fokuserar på ekonomisk hållbarhet, hur vi skapar incitament för individer och samhälleliga strukturer som leder till ett hållbart utnyttjande av världens resurser. Ett genomgående tema för dessa tre dimensionerna är rättvisa och jämlikhet, att fördelningen och tillgången bygger på en grund av mänskliga rättigheter.
De tre hållbarhetsdimensionerna är helt beroende av varandra och behöver samverka för att vi inte ska hamna i diket i vår strävan att skapa en framtid för mänskligheten. Fokus i debatten har än så länge mycket handlat om vad som händer om vi misslyckas med den första dimensionen, om vi inte når de klimatmål som satts upp eller om våra ekologiska förutsättningar försvinner. Men om vi inte samtidigt ser till att skapa social och politisk hållbarhet riskerar vi att antingen hamna i dysfunktionella styrelseskick som kommer att omöjliggöra genomförandet av de genomgripande förändringar som behövs, eller i totalitära system där individens frihet kraftigt begränsas. På samma sätt riskerar ett underlåtande av att utveckla hållbara ekonomiska förutsättningar att leda till minskade möjligheter att ta sig an utmaningarna.
Uppsala universitet har en unik position att kunna bidra med innovativa lösningar till de genomgående förändringar som behövs för att skapa en framtid för mänskligheten. Som ett heltäckande universitet med nio fakulteter och excellent disciplinär forskning finns alla förutsättningar att kunna bidra med evidens och lösningar förankrade i samtliga av hållbarhetens tre dimensioner. För detta krävs dock nya arbetssätt och ett mer pragmatiskt förhållningssätt till universitetets strukturer. Tvärvetenskaplighet lyfts ofta fram som något eftersträvansvärt, men om det ska bli något mer än ett småputtrigt delande av perspektiv eller ett nyfiket intresse för andra vetenskapsområden än det egna, behövs engagemang och ett visionärt och möjliggörande ledarskap som främjar alla inblandade forskares transformativa lärande. Vi hoppas att den nu förordade rektorskandidaten Anders Hagfeldt ska leva upp till denna förväntan. Det är dags att kapitalisera på det kompletta universitetets möjligheter och göra samarbete över fakultetsgränserna till en prioritet, med en vision att på allvar bidra till ekologisk, socio-politisk och ekonomisk hållbarhet.