Jag har varit aktiv socialdemokrat sedan tidigt 1980-tal och jag har alltid röstat på Socialdemokraterna i alla val jag har haft möjlighet att delta i. Ändå blir jag alltid Liberal när jag gör valkompasser och liknande undersökningar inför val. Det beror bara på en sak – jag har ända sedan muren föll 1989 varit en stark förespråkare för att Sverige ska gå med i Nato.
För några dagar sedan skickade den socialdemokratiska partistyrelsen ut en inbjudan till alla partimedlemmar att delta i en säkerhetspolitisk dialog där bland annat Nato-medlemskap ska diskuteras. Det är väldigt bra att det sker och det är väldigt brådskande. Ukraina har mycket tydligt visat hur fort det kan gå och hur ensam man är utan allierade.
När muren föll och de kommunistiska diktaturerna i Östeuropa gick under, försvann också det Sverige skulle förhålla sig neutralt i förhållande till. Det blev ännu tydligare när de gamla Warszawapaktsländerna ett efter ett ansökte om Nato-medlemskap. Men nu har den fredliga perioden efter murens fall upphört med Rysslands helt oprovocerade överfall på ett demokratiskt och fredligt grannland. Ryssland har tydligt visat sig vara ett grannland som bara förstår makt och styrka. Det gör att både Sverige och Finland har hamnat i en mycket utsatt position som de enda neutrala länderna i Europa med land- eller sjögräns mot Ryssland.
Sverige har alltid lutat sig mot att blir vi indragna i ett krig så kommer säkert USA och andra Nato-länder till vår hjälp. Vi har haft ett nära samarbete med framförallt USA under många år och hela vår försvarsstrategi har byggt på att vi måste hålla ut under en begränsad tid för att hjälp utifrån ska hinna hit. Men nu ser vi i realtid i Ukraina hur den strategin skulle ha fungerat. Nato-länderna är med all rätt inte beredda att riskera ett tredje världskrig genom att stödja en icke medlem med annat än material, underrättelseinformation och pengar. Det är en viktig hjälp som har gjort att Ukraina har kunnat hålla ut mycket längre än någon trodde men ingen Nato-trupp eller Nato-flyg kommer under några omständigheter gå över gränsen till Ukraina och riskera ett tredje världskrig. Exakt samma sak skulle förmodligen hända om det var Sverige eller Finland som överfölls av Ryssland.
I ett skarpt läge är det bara Nato-stadgans artikel fem om att en attack på ett Nato-land är en attack på alla som är en tillräcklig garanti för att Sverige får det stöd vi räknat med i ett krig. Det blir ännu tydligare nu när Finland snabbt verkar vara på väg att söka medlemskap i Nato. Det enda hållbara skälet för Sverige att inte gå med har varit att det skulle försätta Finland i en mer utsatt position och om Finland söker medlemskap finns det absolut ingen anledning för Sverige att stå utanför.
Man kan tycka att svenskt medlemskap i Nato mitt under ett krig i Europa riskerar att öka osäkerheten och krigsrisken i Europa ännu mer. Sådana signaler har redan kommit från ledande företrädare i Kreml. Just nu är Ryssland fullt engagerad i ett krig och kommer inte kunna genomföra några av de hot vi redan hört från Kreml. Men när kriget är slut kan andra fredliga grannländer stå på tur, särskilt grannländer som ännu inte är med i Nato.
Ett annat skäl till att det brådskar är att i dag sitter en Europa- och Nato-vänlig president i USA som kommer verka både för att vår ansökan ska gå igenom snabbt och som är beredd att ställa säkerhetsgarantier under tiden fram till vi är fullvärdiga medlemmar. Efter nästa val är det inte alls otänkbart att Donald Trump är tillbaka i Vita Huset. Han kommer inte vara beredd att lägga två strån i kors för att skydda Finland eller Sverige från sin beundrade favoritdiktator.
Jag vill uppmana alla mina socialdemokratiska partivänner att säga ja till Nato i den säkerhetspolitiska diskussion som nu pågår i partiet. Ju längre tid vi väntar, desto större säkerhetspolitisk risk kommer Sverige befinna sig i. Låt det inte ske – säg därför ja till Nato.