När folk säger att det sker för mycket aborter i Sverige snurrar det i skallen på mig. En kan ju hoppas att det sker exakt så många aborter som önskas, i en perfekt värld står antalet genomförda aborter i paritet med precis så många som råkat bli gravida som inte vill vara det. Men så ser inte världen ut. Alla har inte den rätten till sin egen kropp.
Jag studerar på universitetet, jag jobbar statligt och jag är engagerad i styrelsen för Uppsala tjej- och transjour. Allt det kunde sett annorlunda ut, om jag hade bott i Polen hade jag varit en ofrivillig mamma nu. Jag hade inte haft rätten att välja, jag hade troligtvis inte kunnat påbörja mina studier till lärare som planerat och den som då skulle tvingats bli pappa hade troligtvis inte studerat på läkarprogrammet i dag. Om jag hade råkat födas i ett land bara 2 timmar bort med flyg, hade jag inte fått välja utgången av mitt eget liv.
Att det 2021 fortfarande ens diskuteras vad en person som blir gravid ska få göra med sin egen kropp övergår mitt förstånd. Men det sker, hela tiden, överallt. Varför ska någon annan än den som bär på livmodern ha något att säga till om? Varför ska rättigheterna till vår egen kropp bestämmas av någon annan än oss själva?
Att något är förbjudet betyder inte att det slutar genomföras. WHO uppskattar att det sker tjugofem miljoner osäkra aborter årligen världen över, med risk för infektioner, permanenta skador, infertilitet och död som följd. Att vi inte reagerar på det här gör mig besviken. Vi borde skrika högre för dem som inte får sin röst hörd, vi borde ställa krav på andra länder att uppfylla de mänskliga rättigheterna, vi borde exempelvis kunna påverka Polens abortlagar via EU-samarbetet. Men vi säger i nuläget inte ett knyst.
Så snälla, i stället för att säga det där grattis på kvinnodagen som absolut ingen vill ha. Gör något aktivt för kvinnor i stället. Agera, skriv under protester, donera till organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter och framförallt läs på. Förstå vilka privilegium vi besitter. Ett tips är att delta i Uppsala tjej- och transjours event med tema abort som pågår hela vecka 10 (info finns på Facebook). Men vi tar det en gång till. Säg. Inte. Grattis. Gratulera oss inte för den sitsen kvinnor världen över lever i.