I höstas kom två viktiga läsfrämjande reformer: den nya lagen om bemannade skolbibliotek och läslistor för skolan. Det är viktiga reformer för att möta en bristande likvärdighet i skolsystemet och sjunkande elevresultat.
Mest av allt kopplar detta till den pågående läskrisen, då såväl forskningsrapporter som röster från skolor och bibliotek visar på samma tendens: att läsförmågan och läsvanorna sjunker. I problemets centrum står dagens barn och unga som får allt svårare att utveckla robusta läsvanor. I dag har var fjärde ungdom en kritiskt låg läsförmåga. Även andra skolämnen påverkas negativt, då läsförståelsen bäddar för allt skolarbete.
Att utveckla läsförmågan kräver mycket tid och träning, koncentration och kompetent stöttning. Här finns inga genvägar eller mirakelmetoder annat än att läsa tillräckligt krävande texter och tillräckligt ofta, det må vara skönlitteratur eller sakprosa. Att scrolläsa, läslyssna och titta på film räcker inte för att skapa avancerade läsare, då avkodningen och läsförståelsen inte tränas tillräckligt.
En avancerad läsförmåga är en grundbult i ett demokratiskt samhälle med en global kunskapsekonomi som Sverige. Samhället och arbetslivet kräver också mer utbildning, med ökande kunskapskrav och forskningsanknytning i flertalet verksamheter. Men läsningen kommer inte av sig själv, speciellt då digitaliseringen erbjuder lätta vägar till information och underhållning.
Så hur vänder vi på läskrisen?
I grunden krävs en mer likvärdig och välfungerande skola, med högre lärarbehörighet i grundskolan än dagens sjuttio procent. Andelen specialpedagoger bör också öka, så att alla elever utvecklas väl i läsning. Även biblioteken bör stärkas, med bemannade skolbibliotek som en god början.
Men skolan och biblioteken står inte själva: läsningen sker i en större kontext. Här krävs en stärkt läskultur, kraftfulla läsgemenskaper som kuggar i varandra i skolan och samhället. Gemenskap är också en stark motivationsfaktor hos människan, från träningsgrupper till självhjälpsgrupper. Här måste vi alla vara goda läsfrämjande förebilder, speciellt för barn och unga, som bryr sig mer om vad vi gör än vad vi säger att vi gör. Längs denna väg kan vi stärka läskulturen som byggt vårt land så rikt och demokratiskt, med bildning och utbildning i samspel, med nyttoläsning och nöjesläsning tillsammans.
Det finns många åtgärder att vidta, några av de viktigaste är:
- Säkerställ att lagen om bemannade skolbibliotek efterlevs på landets alla skolor. Här har Skolinspektionen och skolpersonalen en viktig uppgift, men även vårdnadshavare som ställer krav på barnens skolor.
- Se till att alla skolor har tillgång till tryckta böcker i klassuppsättningar som uppdateras löpande.
- Ge statliga bidrag till skolor och andra institutioner till gemensam läsning (shared reading). Så skapas levande läsgemenskaper, en grund till ett läsande samhälle.
- Uppmuntra läsaktiviteter bland studenter och lärare på landets högskolor genom att använda skönlitteratur i undervisningen, i kurser och frivilligt.
- Lyft och fira tydligare bokrelaterade och läsfrämjande högtidsdagar – som den internationella världsboksdagen 23 april och Read Hour i september. Här kan medier, kändisar och beslutsfattare tydligare kliva fram som läsfrämjare.
Med en starkare läskultur finns mycket att vinna.
Det svenska näringslivets konkurrenskraft bygger på en bred och avancerad läsförmåga i befolkningen. En stärkt läskultur bidrar också till ökad samhörighet i vårt land, att människor samlas kring gemensamma kulturella aktiviteter och upplevelser. Speciellt gynnas språksvaga och nyanlända personer med långt till läsningen och den större gemenskapen. Men en stärkt läskultur gynnar oss alla, medborgare av olika sort som önskar ett mer socialt hållbart och sammansvetsat samhälle än idag.
En viktig sak i oroliga tider som nu.