Våra valbås har öppnats men debatten handlar om andra saker än Europaparlamentsvalet. Eller fylls med stora ord. Fred ska åstadkommas, klimat ska räddas och demokratin ska hållas högt. Debatten missar då frågorna från Bryssel som dagligen påverkar vår vardag.
En enskild politiker av 705 Europaparlamentariker kan påverka som rapportör eller bli tungan på vågen i sin europeiska partigrupp för ett ställningstagande som gör skillnad i en stor fråga. Men chansen är bra mycket större att den skillnad en enskild politiker gör, är i de ”små” vardagspåverkande frågorna. Därför borde vi alla röstberättigade lägga större uppmärksamhet vid de ställningstaganden som våra svenska representanter gör.
Med svenska husägares vardag i fokus skickade Villaägarnas Riksförbund en enkät till partierna som i dag finns representerade i Bryssel. Där bad vi dem redogöra vilka ställningstaganden de tagit genom röstning i direktiv med stor påverkan på villaägares vardag. I enkäten la vi särskild vikt vid Europaparlamentets ställningstagande innan vidare förhandlingar med Europas regeringar och EU-kommissionen eftersom det tydligt visar vad politikerna som du kan rösta på har valt att stå upp för.
Ett förhastat EU-beslut kan kosta dig hundratusentals kronor. I jakten på de stora målen ser många EU-politiker inte vilka effekter deras beslut får i svensk vardag. Förankring tappas till väljaren och de unika förutsättningar som hemlandet har. Det blev tydligt i behandlingen av Energieffektiviseringsdirektivet (EPBD), som föreslog långtgående och för Sverige verkningslösa åtgärder till ruinerande kostnader.
När parlamentarikerna tog ställning till EPBD under våren 2023, var det för ett förslag som vi beräknade skulle beslå tusentals villaägare med renoveringskrav för flera hundra tusen kronor till ringa klimatnytta. Efter förhandlingarna med regeringarna har kraven mildrats och getts nationellt inflytande kring formerna, men direktivet är fortfarande ett byråkratiskt monster att implementera med konsekvenser mot framtiden (år 2050) som är svåra att överblicka.
Ett annat exempel är uppdateringen av Avloppsdirektivet med dess kostsamma risker för allas våra VA-räkningar. Det högt stående målet om god vattenkvalitet måste vägas mot de omfattande och stundtals förlamande krav som följer. Miljöskyddande avloppsreningsverk äventyras eftersom uppförandet av dem landar under ramdirektivet för vattens försämringsförbud. Avloppsdirektivet har krävt långa förhandlingar av Sveriges och Finlands regeringar för att kunna landa i en hanterbar lösning.
Europaparlamentets ställningstagande hade däremot inneburit stora krav på kväverening där sådana inte behövs och långtgående krav gentemot enskilda avlopp. Försämringsförbudet hade lamslagit svensk bostadsproduktion. Miljövinsterna hade i bästa fall blivit marginella men konsekvenserna kännbara i hushållens plånböcker.
Så bortförklarar EU-politiker destruktiva ställningstaganden. En förklaring som getts från partier som konsekvent röstat för destruktiva direktiv är att ”de vill kunna påverka sin europeiska partigrupp”. Men om partigruppsbeslut har förödande konsekvenser för svenska hushåll kanske majoritetssökande och transparenta ställningstaganden mot beslut har större betydelse än god stämning i partigruppen?
Uppriktiga EP-kandidater behöver stå upp för de konsekvenser man röstat för i Europaparlamentet. Journalistiken behöver ställa de rätta frågorna. Och våra politiker ta ställning för hushållen i Sverige.