Det är nödvändigt att göra avrinningsområden mer motståndskraftiga mot torka och stora nederbördsmängder. Enligt forskare från Förenta nationernas klimatpanel (IPPC) kommer till följd av jordens ökande uppvärmning fler extrema väderlekshändelser uppstå allt oftare. Alla har fortfarande torkans år 2018 i färskt minne och nu bara fem år senare har vi varit med om både frost, torka och extrema nederbördsmängder allt inom samma odlingssäsong. Om det här är det nya normala bådar det illa för framtidens möjlighet att bedriva jordbruksverksamhet. Vad kan då göras åt saken?
Ja, regionalt, inom varje vattendrags avrinningsområde måste långtgående åtgärder genomföras som både kvarhåller vattnet i landskapet och samtidigt bromsar upp utflödet vid stora nederbördsmängder. Det handlar om att återställa landskapets funktion och förmåga, som en svamp, att suga upp och lagra stora mängder vatten och för att senare långsamt avge det till omgivningen. För att ta ett exempel: Tämnaråns avrinningsområde uppgår till 1200 kvadratkilometer, där en fjärdedel av ytan utgörs av jordbruksmark och ungefär hälften av skogsmark. Centralt beläget i området finns Upplands största sjö, Tämnaren, med en yta av 32,6 kvadratkilometer.
Jordbruksmarken är förlagd utmed de större vattendragen ofta på låglänta områden och vid stora nederbördsmängder svämmar åarna över sina bräddar och dränker, som i år, stora arealer av otröskad spannmål och gräsvallar. På de åkrar som bara för några dagar sedan böljade i vinden av tröskmogen säd syns nu bara axen över vattenytan och stora skaror av gäss och tranor ses ta för sig av överflödet.
Vattnets väg i landskapet och dess avvattning är i hög grad påverkad av oss människor genom omfattande dikningar av mossar, skogs- och jordbruksmark, uträtningar och sänkningar av vattendrag och sjöar. Detta har pågått under lång tid och lett till alltmer underpresterande avrinningsområden med en sämre förmåga till att transportera bort extrema nederbördsmängder och stå emot torka. Dikningen gör att vattnet numera kommer på en gång ungefär som om alla skulle spola i toaletten samtidigt. De markägare som befinner sig längst ner i vattensystemet sitter på svartepetter och får ta smällen för de som ”flushat” ut vattnet längre upp. I nuvarande system avkrävs inget ansvar för den som tíll exempel utökar sin skogsdikning och leder ut allt mer vatten till vattendragen.
Från föreningen Tämnarens Vatten sida menar vi att samhället måste få till stånd en bättre vattenhushållning inom avrinningsområden där olika åtgärder bör genomföras systematiskt för att bättre styra vattnets flöden. Bland åtgärder, som vore både möjliga och billiga, kan nämnas reglerbara skogs- och mossdiken. Kan dessa tillfälligt stängas av, på distans via till exempel mobiltelefonen, skulle i Tämnaråns avrinningsområde omkring hälften av nederbördsmängderna kunna bromsas upp i nämnda naturtyper.
Skog och myrar tål tillfälliga vattenhöjningar utan och skadas och genom att bromsa upp utflödena under bara några dagar hinner också en del av vattnet infiltreras ner och bilda grundvatten, vilket är viktigt vid torkperioder, samtidigt som översvämningarna av jordbruksmarken och skador på infrastruktur som vägar kan minska.
Allt detta går att genomföras, men vem ska hålla i taktpinnen? Hur får vi skogsägare och de som befinner sig högre upp i ett vattendrag att samarbeta och bli en del av lösningen? Nuvarande strukturer i form av diknings- och sjösänkningsföretag har inte något ansvar för avrinningsområdets funktion i stort. Vi föreslår därför att en ny modell för förvaltning av avrinningsområden upprättas. Andelsägare blir alla de markägare inom området som är del av ett avvattningsföretag och som tjänar på att ha sin mark dränerad. Den ekonomiska förening som bildas tar ut en avgift från andelsägarna och dess uppgift blir tvåfaldig, dels fondera medel där en del går till ersättningar för översvämningsdrabbade, dels ge ekonomiska bidrag till andelsägare som vill bromsa och fördröja vattnet i avrinningsområdet.
Att jobba på som förut är inget alternativ, då riskerar vi både en fattigare och osäkrare framtid för många.
För styrelsen i föreningen Tämnarens Vatten